Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1869, sida 2

Ett besök på Moutblanc. En resande svensk bresskrifarinna lemnar, uti ett bref till Stockholmsposten, följande lifliga skildring: — — — y Vilja damerna se Mer de glace och Mont-Blanc? frågar garcongen å hotelleti Chamounix. Efter 10 minuter sitta vi på hvar sin mulåsna, och åtföljde af hvar sin guide, ge vi oss af uppföre dalen. Den första qvarten darra v litet af den ovana rörelsen, men så tager den herliga synen, som möter oss, ut sin rätt. På milans rygg sitta vi fritt och beqvämt. Vår egen hand bestämmer hennes gång, solen, närgången sealltid, generar oss betydligt, men den i —f de snöhrita, glänsande bergen, 4 . ser ock ne gerna i dag. Att best :. Vi förlåta hen. omöjligt, Der Eerifva vägens herrlighet r den av? ena öfverraskande utsigten ef-sura Öppnar sig för våra tjusta blickar, oa vi tänka: huru lyckligt att vi kommo hit! Guiden utpekar den ena toppen efter den andra i Mont-Blancs kedja; den ena kaskaden efter den andra nedstörtar med dån helt nära våra fötter; uppåt, ständigt uppåt bär det, det susar och brusar för öronen af öfverjordiska oeh underjordiska källsprång, af synliga och osynliga bäckar. Etter 212 timmes ridt stiga vi af vid Montanvert, lemna mulorna och den ena guiden och ge oss till fots utföre för att gå öfver Mer de glace! Hvad är då Mer de glace? Det är ett haf af stelnade isvågor, som Montblanc utsänder och som utbreder sig i en curva om 18 mils omfång! Då solen lyser derpå visar sig snön i en bländande blå särg. Mer de glace är ej slätt, utan består af pyramidformiga vågor, af många alnars höjd. Då man går derpå, töljande vågdalen, ser man ej mer än den närmaste väghöjden, enär utsigten deraf begränsas. Det är först några hundra fot öfver dess yta, som man