Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1869, sida 2

Änsvaringssystemet förr och nu Publicistmötets ordförande, hr L. J. Hierta mot hvilken, yttrar D. N:r, tidningen Fäderneslandets redaktion ,,slungat sin vredes kornblixtar, har i samma tidning infört ett svaromål, hvarur vi meddela föl jande, såsom utredande begreppet om ansvaringssystemet förr och nu: ,Tidningen Fäderneslandet för den 19 sistl. Juni har upptagit till anmärkning undertecknads yttrande vid det nyss passerade publicistmötet i Göteborg emot begagnandet af otillräkneliga personer såsom ansvarige utgifvare för tidningar. Fäderneslandet yttrar med anledning deraf: ,,Hr Hierta har till och med talat om ,,skampall. På hvilken pall bör då hr Hierta sjelf ställas med sina ,många ,ansvaringar från Aftonbladets sötebröd dagar, då han grundlade sin ekonomiska fortyn: Ur Hierta drager alltför stora vexlar på natioynens tacksamhet, då han på gamla dagar byter om färg, sviker sin fana och med hartassen stry,ker ett streck öfver en stor del af sin förflutna ,lefnad. Undertecknad medger att dessa anmärkningar, ehuru stränga, skulle vara befogade, i fall förhållandena med tryckfriheten vore desamma nu, som under största delen af den tid, då den af mig år 1830 började tidningen Aftonbladet utgafs. Så är det emellertid icke. Och då af anmärkningarne tydligen vill synas, att redaktionen af Fäderneslandet saknar kännedom om den skiljaktighet, som i detta hänseende eger rum mellan förr och nu, enär det icke är antagligt, att en anmärkning, af så sträng beskaffenhet som den ofvaastående, tillkommit emot bättre vetande, så anhåller jag att få lemna ett kort bidrag till kännedomen om denna skiljaktighet. En sak kan icke gerna vara glömd, nemligen att på den tiden, då Aftonbladet började utgifvas, var den periodiska pressen här i landet underkastad den så kallade indragningsmakten. Men då bland den yngre generationen, hvartill jag torde få antaga att redaktionen af Fäderneslandet räknar sig, kan finnas mången, som antingen icke närmare känner eller ock glömt nämnde makts omfattning, så bör det vara af något intresse att återkalla i minnet, att densamma innebar rättigheten att inställa utgifvandet icke blott af ett visst misshagligt nummer, utan af hela tidningen för framtiden, allt utan att något skäl dertill behöfde af vederbörande uppgifvas; och hvad som var ännu svårare och mer förtryckande: utgifvaren af en sålunda godtyckligt undertryckt periodisk skrift kunde icke ens vidare, utan serskildt dertill af k. m:t lemnadt tillstånd, någonsin få utgifva annan periodisk skrift. För den, som under en sådan lags tillvaro ändock ville äfventyra att utgifva en oberoende tidning, var det derför ovilkorligt nödvändigt att förskaffa sig ett eller flera tillståndsbevis på nya tidningar såsom reserv, icke för att sjelt undgå ansvarighet enligt tryckfrihetslagen i händelse af åtal, utan för att, i händelse af en indragning, ändock kunna genom ett sådant aftal med annan ansvarig utgifvare uppfylla sin förbindelse till prenumeranterna af den indragna tidningen. Denna nödvändighet, att till eget och publikens skyddande hafva särskilda tillståndsbevis i rescrv, finnes icke mera till efter indragningsmaktens upphörande, och det torde efter denna korta historiska upplysning vara öfverflödigt att vidare utreda hvaruti skiljaktigheten består emellan förr och nu. Emellertid anhåller jag att, i anledning af , Fälerneslandets anspelning på Aftonbladets ,,ansvaingar, få tillägga ännu en upplysning, nödvändig r den ifrågavarande sakens bedömande. Förhålandet var nemligen, att undertecknad från Detember månad år 1830, då Aftonbladet börjades, jelf var ansvarig utgifvare under vid pass två och itt halft år, till dess tidningen första gången inIrogs. Den derpå nästföljande ansvarige utgifvaen var en yngre, numera afliden broder till mig, . P. Hierta, kassör i rikets ständers bank; derfter en af medarbetarne i Aftonbladet, auditör C. W. Liljecrona, och derefter kassören på mitt konor. Sedan sålunda flere af de mig närmast stånde personer lemnat sitt biträde i nämnda afsende, men hvar efter annan blifvit beröfvade rätigheten att vidare utgitva någon periodisk skrift, terstod ej annan utväg än att vända sig till främnande personer, som enligt uppgjorda kontrakter togo sig ansvarigheten emot ersättning under den id Aftonbladets efterföljare utgåfvos på deras äfentyr. Uti kontrakterna, äfvensom genom enskild fverenskommelse, var dock bestämdt, att den anvarige skulle ega rätt att genomgå tidningen vid orrekturet och, om han funne någon artikel äfentyrlig för hans välfärd, utesluta densamma. At det förestående framgår, att undertecknad i ch för Aftonbladets utgifvande dels först sjelf ppträdde såsom ansvarig så länge det var möjligt ch dels sedermera, så länge det lät sig göra, antade personer, som voro fullt tillräkneliga i afzende på bedömandet af tidningens innehåll. HärII kommer ännu, att när indragningsmakten uppörde, iklädde jag mig sjelf åter ansvarigheten. kiljaktigheten emellan förr och nu i afseende på åde nödvändigheten af ansvaringars anlitande och !: