— Bah! sade doktorn med ett melankoliskt leende; — ni är mera romantisk än jag hade trott. — Jag är icke alls romantisk, svarade jag. — Am, kan jag vara romantisk, då mina känslor aldrig blifvit bragta i svallning, och min fantasi lidit hunger ända från barndomen? Jag har ju aldrig i mitt lif läst en roman och knappast ett pocm, utom Shakespeares och Drydens arbeten. Nej, jag är icke romantisk, jag är praktisk. Jag har till denna stund lefyat utan kärlek, jag har sett hvad ett hem är, der ingen kärlek finnes: och, ester bredden och djupet och höjden af min egen förlust, mäter jag bristens storlek. Det må finnas en visdom, som icke gifver kärleken någon del i äktenskapet, men det finnes likväl, Gud vare lof, en sannare hjertats visdom. — Ni har rätt, sade doktorn; — men Jag ser intet skäl hvarföre ni skulle blifva utesluten från utsigterna till I k så väl som äktenskap. Ni är mal som MetlIise. dusa. Ni ser vn; ansigtsuttryck uu får ni penningar, och med — Och med penningar troligt in någonsin att jag bliv omtyckt för min egen skull. Nej, doktor, nrj Gartha Wylde är redan en gammal mö, och Gartha Wylåe skall alltid fö : det. Låt oss byta om ämne! Ni ta om penningar. Utom att vi alltid lesde mycket inskränkt och tillbakadraget, vet jag ingenting om min fars omständigheter. Tror ni det skall blifva nog för mig att lefva af, utan att bo qvar i det gamla huset? FAN