oc 2 Göteborg den 2 Juli I sitt bekanta verk ,,Om lagarnes andayttrar Montesquieu: ,,Det behöfs icke mycken rättskaslenshet för att en monarkisk eller en despotisk styrelse skall kunna hålla sig uppe. Lagarnes styrka i den ena, furstens alltid lyftade arm uti den andra reglera eller sammanhålla allt. Men i en på folkmagten grundad stat fordras en ytterligare spännkraft: dygden. För riktigheten af denna sin sats åberopade den ryktbare filosofen såväl ,tingens natur som alla tiders historia. Men han skref före den verldshistoriska katastrof, som hans egen penna i någon mån bidragit att påskynda: hans lefnad sammanföll med den franska envåldsmonarkiens aftontimma. Några årtionden efter hans död bevisade den revolution, som utbröt i hans fidernesland och sedan omgestaltat och fortfarande omgestaltar verldens utseende, att i ett monarkiskt samhälle med föga rättsskaffenshet är hvarken yvlagarnes styrka eller ,furstens alltid lyftade arm en tillräckligt sammanhallande kraft, åtminstone icke icke i de verldsdelar, som ha en historia och bebyggas af lifskraftiga folk. Det ligger likväl någon sanning i Montesquieus här uttalade sats. Det förnimmer en hvar så att säga instinktivt. Och det är otvifvelaktigt detta som gör, att när vi från fria länder höra omtalas drag af korruption eller andra bevis på bristande moral hos medlemmar af regerin— — Ä