Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1869, sida 3

Folkeslag, fra Solnedgang (3:e Mos. 23, 32) Derfor heder det gjentagne Gange i Ska belsens Historie: ,,0g der blev Aften o; der blev Morgen, saaledes, att Aftenei nevnes först, som Dögnets Begyndelse. Vi vilja ej här vidare inlåta oss på frå gan om dygnets beräkning, utan inskränka oss till påståendet, att de ur skapelsehistorien citerade orden blifvit alldeles missförstådda. Med dem betecknas nemligen icke dygnets eller dagens början, utan endast dess slut. Då det t. ex. i trogen norsk bibelöfversättning heter: ,,0g der blev Aften og der blev Morgen, förste Dag — nya svenska proföfversättningen har: Och vardt afton och vardt morgon, den första dagen — är meningen ingen annan än den, att den första dagen, som börjades med ljusets skapelse bildades och till sitt slut bestämdes genom vexlingen af afton och morgon. Denna mening, som kanske är något oklar, då den ordagrannt utorglives från hebreiskan, har i fransk bibelöfversättning blifvit ganska lyckligt förtydligad på följande sätt: ,Ainsi fut le soir, ainsi fut le matin; ce fut le premier jour. Att prof. Holmboe uppfattat de ifrågavarande orden så, som om aftonen skulle beteckna dagens början, torde emellertid ha sin orsak i den felaktiga lutherska tolkningen, som ännu, tyvärr, vanställer vår kyrkobibel. Förf. hänvisar till 1:a Cor. 11: 5, för att ådalägga, det hos judarne bruket af långt hår ansågs opassande för en man, men såsom en prydnad för en qvinna. Men då de, till hvilka episteln var ställd, voro greker, och då det icke finnes ringaste anledning att antaga, det hedningarnes apostel skulle vilja införa judiska bruk i de af icke-judar bestående församlingarne, har man svårt att inse, huru han i den ifrågavarande versen kan se ett bevis för, att den ofvan anförda åsigten angående håret var herrskande hos judarne. Att den verkligen var det, vilja vi visst icke bestrida, och detta förhållande har blifvit ådagalagdt genom författarens öfriga citater. — Ett annat misstag är yttrandet, att Judas Ischarioth köpte Hakeldama (blodsåkern) för de penningar, som han erhöll till lön, för att nan förrådt Frälsaren. Det var, enligt Math. 27: 7, öfverstepresterna och icke Judas sjelf, som köpte krukomakarens iker; kvad som yttras i Ap. G. 19, kan, enligt de bästa exegeter, väl förenas med Mathei uppgift, då deri blott innefattas, att Judas gaf anledning till åkerns inköpande. Trots de anmärkningar vi här ansett oss böra göra, anse vi arbetet i sin helnet, såsom ofran blifvit antydt, mycket örtjenstfullt och väl värdt att anbefallas åt bibelläsare äfven i vårt land: A.