Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juni 1869, sida 1

2— Ä S I staden och fästningen Mainz, hvars ter ritorium eges utaf storhertigen af Hessen men hvars verk äro i Preussens händer har man uppsatt en adress af liknand innehåll, hvilken blifvit undertecknad a flera hundra personer, hvarefter en depu tation blef afsänd till Darmstadt för at öfverlemna suveränen denna akt. Enlig ett meddelande af den 19 dennes hal emellertid storhertigen hvarken velat mot taga deputationen eller dess adress. — FRANKRIKE. Ett nytt tecken till, att kejsaren gent emot den lagstittande församlingen ämnal fasthålla vid status quo, vill man se i den omständigheten, att den förre presidenten, Schneider, och de tre förra vice presidenterna — Leroux, David och Du Miral — ånyo blifvit utnämnda till samma värdigheter, samt att baron David, hvilken anses som en af ledarne för den yttersta högern, blifvit storofficer af hederslegionen. Enligt en. berättelse, som läses i flera af hufvudstadens tidningat; har kejsaren, redan innan han offentliggjorde sitt bref till den konservative baron Mackau, låtit kalla till sig en af de frimodigaste majoritetsmedlemmarne, Roulleaux-Dugage, för att höra hang mening om den politiska situationen. Roulleauå säges då bafva yttrat, att förändringar i ministåren och liberala eftergifter helst borde göras genast, eller i hvarje fall före lagstiftande församlingens sammankallande, på det regeringen måtte undgå skenet af att hafva blifvit tvingad dertill. Han säges hafva tillrådt kejsaren att afskeda alla sina ministrar, med undantag af krigsministern Niel. Kejsaren — så berättas än vidare — blef mycket öfverraskad af detta förslag, men skref irke desto mindre det bekanta brefvet till Mackau, i hvilket han så bestämdt uttalar sig för upprätthållande af det bittills varande tillståndet. Från många håll påstås, att kejsar Napoleon har allvarsamma funderingar på att draga de franska trupperna från Rom, och — som vi förut meddelat — man ställer hans kabinettsehefs, Conti, resa till Italien i sammanhang härmed; Desslikes säges med visshet, att kejsaren på det högsta är emot det förestående konciliet. Måhända, att en hotelse om de franska truppernas afmarsch från Kyrkostaten skulle kunha förmå Pius IX att afstå trån hela den sistnämnda tillställningen. Emellertid skrifves härom till ,, Köln. Zeit.: ,Fransmännens , allrakristligaste kejsare har noga begrundat innehållet af den bekanta noten från den bayerske ministerpresidenten Hahenlohe om konciliet: De rop af förtviflan, som man nyligen hört från det klerikala lägret, berättiga till antagandet, att man i dessa kretsar fått aning om de planer, med hvilka Napoleon umgås. Det franska klereciets och dess anhängares nällning under valen har djupt nedstämt kejsaren. De berättigade förväntningarne rån detta parti, som så håller på päfvens rerldsliga herravälde, ha alldeles icke gått . fullbordan. Ockupationen af Rom visale sig således icke ens der, hvarest man örst och främst borde väntat det, såsom en sälla för den personliga regeringens makt. politiskt afseende har denna ockupation ultid verkat motsatsen. Garibaldi står icke längre i Campagnan; Chassepotgevären riktas icke längre mot demokratiens örkämpar, utan på sin höjd mot trupperia från konungariket Italien, detta Italien, som från Simplon till Messina harmas öfver fransmännens kejsare, för det han undanhåller nyckeln till de sju kullarnes tad. På den dag, då de franska truperna inskeppa sig i Civita Vecchia, skall let stolta Italia farå da se blifva en sanning, och samma dag skall ett af den franka oppositionens för regeringen farligaste vapen falla ur dess händer. Icke blott ogiken, utan positiva tecken — äfven om le icke ännu antagit diplomatisk form — ala för, att Napoleon verkligen förlikt sig ned denna, eller någon dylik tanke. Emil Ollivier har blifvit utnämnd till sedersledamot af den i London varande )obdenklubben. ENGLAND. ,Times för den 19 dennes börjar sin edande artikel med att berömma lorder233 8CC—C— 12 — WL. Aa 2 3