Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1869, sida 3

angå arbetareföreningarne såsom sjukkassor. P. detta sätt skulle man kunna erhålla normalreglor och ville han härleda uppmärksamheten på Kö penhamns sjukkassa, hvilken förekom honom var: en värdig förebild. Konsumtionsföreningarne trod de han ej skulle komma att gå framåt. Erfaren heten från de stora städerna stadfäster detta. Så. väl i Dresden som i Berlin voro detta slags före ningar i förfall. Dylika föreningar kunna ickt hålla sig uppe i en stor stad, der de ligga unde: för konkurrensen med de många småhandlarne Deremot ville han på det varmaste rekommendera upprättandet af sparkassor och kreditföreningar Sådana töreningar skulle blifva begagnade äfver af andra än föreningens medlemmar, och härigenom tillvägabringade man ett kapital, utan hvilket handarbetet icke kan bestå vid sidan af maskinen. Samfundet borde också utarbeta reglor för på hvad sätt dylika inrättningar borde organiseras. Jur. kandidaten Oscar Andersen hade en noggrann kännedom om denna förening, om hvilkens verksamhet han också hade sin mening, hvilken han förut försökt göra gällande inom föreningen, hvarest hans åsigter emellertid icke tyckas vinna bifall, hvarföre han här ville framställa det. Talarens tanke var den att man i städer, sådana som Kristiania, skulle locka arbetaren till sig genom festliga tillställningar eller sällskapliga sammankomster. Man borde isynnerhet försöka få arbetaren till sig. Hade detta först lyckats, så hade man kommit ett godt stycke framåt; men lenna arbetareförening hade aldrig lagt någon vigt vid att genom sällskapliga sammankomster lraga arbetaren till sig. Emellertid har det ena hundradet efter det andra anmält sig till inträde och sedermera anmält sig vilja utträda. Talaren änkte naturligtvis icke på det slags förnöjelser, som erbjudas arbetaren på Klingenberg och på lansställena; ban önskade sådane sammankomster, som styrkte sinnet och gjorde det emottagligt för bättre intryck. Han hade under de sednaste månaderna stått i spetsen för arbetareföreningen i redrikshald, hvarest han hade gjort den erfarennet att det var till gagn att taga saken så, som van nu antydt. Talaren kunde ej gå in på att kristiania arbetareförening borde vara den, som sick i spetsen för de öfriga arbetareföreningarne. Den bästa arbetareförening inom Skandinavien, om talaren kände, var arbetareföreningen i Göteorg. Talaren fann det derjemte ytterst betänkligt för n arbetareförening att sammanblanda begrafningsch sjukkassor. En sädan anordning ville han ej illråda af det skäl, att man under en större dödghet kunde riskera att de sammansparade meden gingo åt. Då man saknar statistiska meddeiden angående sjukkassornas ställning och verkimhet i Norge, är det en mycket vansklig sak tt inrätta dylika välgörande anstalter med hopp m framgång. Han uppmanade derför de tillstäesvarande fremmande föreningarnes ledare att ed honom förena sig om en hemställan till Kriiania arbetareförening att egna sig åt denna för ukkassorna mycket vigtiga sak. Öm han skulle imna någon sjukkassa, som vore värd efterföljd, . ville han först och främst nämna Drammens betareförenings. (Forts.)