Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1869, sida 3

ArCtutcCtorötmumgs. (Forts.) Litteratur. Fyra till riksdagens justitieombuds man ingifsna skrifter angående lagstiftnin gen och lagskipningen i Sverige samt nödvän digheten att äfven här införa ett advokatstånd af C. A. Beckman, vice häradshöfding Stockholm, Alb. Bonniers boktryckeri, 1869 Författaren till de i detta lilla häfte innehållna uppsatserna är ytterst missbelåten med rättsväsendet i vårt land på grund af den erfarenhet, som han inhemtat om dess brister under ett tredjedels sekels verksamhet, dels såsom domare och dels såsom advokat. Egentliga orsakerna till dessa ser han i juristernas otillräckliga bildning och förståndsutveckling och saknaden af bestämda utaf domstolen erkända sakförare, som utan ersättning utföra den sattiges sak. Hvad angår de förstnämnda omständigheterna, så tror han, att införandet af ett verkligt advokatstånd äfven skulle i väsentlig mån bidraga till uppkomsten af en domarekår öfverträffande i hög grad den, som vi nu äga, i tankeskärpa och kunskaper, enär den förra måste stegras och de sednare tillvexa, derest den unge juristen längre tid uppträdde såsom sakförare. Att den blifvande domaren, efter att ha genomgått sin embetsexamen, offrar (såsom nu vanligen är förhållandet) sin tid åt till större delen materiella göromål och följer andras ingifvelser och formulär, så att han icke får tillfälle hvarken till den tankeansträngning och den sjelfverksamhet, som betinga skarpsinnets utveckling eller till fortsatt studium af rättsyetenskapen, beklagar han på det högsta, på samma gång han ogillar det befordringssystem, som i långliga tider varit egnadt, icke att uppamma talangen, utan att framdraga medelmåttan. Såsom bedröfliga följder af de juridiska embetsmännens bristande skarpsinnighet och oklarhet i tänkande, framhåller han dels, att de flesta i sednare tider utkamna författningar ba brister och luckor, och att domar och utslag, som utgifvas af rättegångsverken, till och med af högsta domstolen, stundom röja genom deri åberopade motiver ,,oriktiga föreställningar om hefintliga förhållanden, oklarhet i tänkandet och skefhet i omdömet. Förf. söker genom anförande af särskilta lagparagrafer samt af utslag, som fällts af högsta domstolen, bevisa riktigheten af sin stränga dom både öfver lagstiftning och lagskipning, och dessa exempelsynas både märkliga och bevisande. Särskildt behjertansvärd förekommer den omständigheten, att lagskipningen visat sig i hög grad vacklande, så att ,yederhörande domare såväl om rättsprinciperna som om lagarnes och författningarnes mening hysa de mest diametralt motsatta åsigter. Förf, påstår att då det händer, att den ena parten vinner en sak, fullkomligt motsvarande den som en annan tappar, äfven sedan den hänskjutits till högsta domstolens afgörande, folket börjat att anse rättvisan här i landet som ett slags lotteri, hvars utsång beror på olika meningar hos de ledamöter, hvilka slumpen eller omständigheterna gifvit plats vid dombordet. Om än ej sakep gått ända derhän, måste vi erkänna, att det är illa nog då inom lagskipningen — äfven inom dess högsta sfer — en sådan dunkelhet och osäkerhet i appfattningen och bedömandet af gifna förhållandet skall existera och gifva anledning till misstanken att det icke är lasens mening utan domarens subjektiva föreställningssätt, om icke hans godtycke, som afgör de frågor, hyarpå menniskors välfärd bero. Mot nuvarande justitie-ombudsmannens offentligt uttalade åsigt, att inrättandet af ett advokatstånd icke är af behofvet påkalladt, då svenska lagen är uppvuxen på inhemsk grund och är en folkets bok, som iståndsätter hvarje medborgare att sjelf föra sin talan intör rätta, anför förf. flera vigtiga skäl och deribland främst det, att minst ett tiotal af år fordras, om man vill bli rätt hemmastadd i denna bok. Såsom ett träffande exempel på huru stora förluster och onödigt lidande kunna drabba dem, som sjeltva okunniga i lagfarenheten söka okunniga eller illvilliga narsoners råd.