Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1869, sida 2

mindre än de nämnda akademierna styresmän af solid bildning och grundliga insigter på sin speciella konsts område. Staden och Länet. Begrasning. Framl. kaptenen Å. G. von Holtens högtidliga likbegängelse har i dag tidigt på e. m. egt rum. Det stora sorgetåget öppnades af den mycket talrikt representerade frivilliga skarpskyttekåren, med sin florbehängda fana, företrädd af sin musikkår och förd af äldste kompanichefen, d:r Lundblad, hvarefter följde en afdelning af Göta artilleriregemente, under betäl af kapt. grefve Lewenhaupt. Under vägen till kyrkan utfördes sorgemarscher, omvexlande af skarpskyttarnes och artilleriets musikkårer. Prestafverna fördes af kapten Lindberg och skarpskyttekårens ordförande, grosshandl. Bratt; den aflidnes ordnar buros af kapten Nyberg. Likvagnen omgafs utaf en hedersvakt af 8 underofficerare och ettantal högre frimurare. Efter likvagnen följde sorgprocessionen, i hvilken, jemte den aflidnes slägtingar, observerades landshöfdingen, landssekreteraren och landskamreraren, Göta artilleriregementets chet och högre officerare m. fl. Sedan liktåget, som passerade jernvägstorget och Norra Hamngatan, framkommit till Christine kyrka, uppställde sig utanför densamma skarpskyttarne och artilleriet på linie, görande honnör. Den med blommor och guirlander rikt prydda likkistan inbars utaf underofficerarne i den af åhörare öfrerfyllda kyrkan. Efter det ps. 482 v. 4 afsjungits, förrättades jordfästningen af regementspast. Kindberg, hvilken, i ett kort tal, uti varma och poetiska ordalag skildrade den hädangångnes vackra egenskaper såsom menniska, kamrat och vän. Härefter sjöngs ps. 484 v. 3. Före och efter jordfästningen gafs salut från artillerietablissementet å Otterhällan. En till flera tusental uppgående folkmassa fyllde den väg, som sorgtåget passerade. Efter sorgegudstjenstens slut utfördes liket till Nya begrafningsplatsen, åtföljdt af de närmaste slägtingarne m. fl. samt beledsagadt af skarpskyttekåren, hvars musikkår under vägen blåste en sorgmarsch af Beethoven. Kistan nedsänktes i grafven, hvarefter skarpskyttekårens ordförande, hr L. G. Bratt, yttrade ungefärr följande ord: Göteborgs friv:a skarpskyttekår står i dag samlad omkring sin öfverbefälhafrares graf, för att inviga hans stoft åt förgängelsen. Det är oss en pligt och ett behof, att i denna högtidliga stund bringa hans minne gärden af vår högaktning och tillgifvenhet, vår erkänsla och saknad. Vi hafva nyss sett upp till honom såsom en kraftfull, skicklig och erfaren anförare för våra leder; vi hafva helsat honom och tryckt hans hand såsom en god vän och kamrat; hans lefnad kan och bör utgöra en föresyn för oss alla. Mannakraften, det vänliga hjertelaget, den ädla viljan — de verka nu icke längre inom jordlifvets sfer; det är från högre rymder Gustaf v. Holten nu blickar ned till dem, som han här höll kär, och bland dem intog, det veta vi, äfven den kår ett rum, hvilken ställde sig frivilligt under hans ledning och som au lika Jeltmant samlats kring hans öppnade graf, för att bringa honom den sista fridshelsaingen. Frid med hans stoft! Hans minne vare oss kärt och heligt! Sväfve hans Ande, manande, uppmuntrande, öfver oss och våra leder! Göta artillerireg:tes officerskår har anlagt 4 dagars sorg efter sin aflidne, högt värderade kamrat. Skarpskyttekårens besäl och spel hade jemväl för dagen anlagt Sorg. — Göteborgs folkskolor, Såsom förut är nämdt, hafva under den förflutna veckan examina försiggått i samtliga stadens folkskolor, för hvilka det dock varit svårt att närmare redogöra, då de samtidiga mötena tagit uppmärksamheten och referenternas krafter mycket i anspråk. Så vidt vi kunna erfara, hafva dock dessa examina, hvilka varit talrikt bevistade af föräldrar och målsmän, varit egnade att bekräfta det goda anseende folkandervisningen i vår stad tillvunnit sig. Intrycket af lärjungarnes yttre hållning har också varit godt, och har man äfven i do skolor, hvilkas barn tillhöra de fattigaste trakterna, sett barnen ganska väl klädda, i hvilket lyckliga förhållande man spårar frukterna af tillsyningsföreningens verksamhet och lärarinnornas omvårdnad. (De klädningstyger, som blifvit utlemnade till de mest utblottade, hafva nemligen barnen till stor del fått sjelfva sy, efter lärarinnornas anvisning). För gymnastiköfningarno bar man haft den ypperliga lokalen i Exercishuset åheden till sitt förfogande, så att dessa ölningar kunnat bedrifvas af såväl gossar som flickor. Styckjunkaren Westholm har f 1 1 led; denna undervisning med oförminskadt nit, likasom sångundervisningen, under styckjunkaren Boluns ledning, röjt ett framåtgående, i det flera vackra sånger blifvit tvåstämmigt inöfvade och väl utförda, i tod i samma gestalt för dom båda? Uvem s — 149 Pa LP bo 6 lega