Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1869, sida 2

upptäcker en fuktig glans i hans präktiga ögon. Äfven det ärade prestparet ser jag samt min vän Herzbusch i sin nötta pigesch, och herr magister loci. Jag ser till och med den lille sjömannen på sin stång, och jag afundas hans upphöjda ståndpunkt, ty det förefaller mig som om ni ej kunde läsa mitt bref på något annat ställe än i Rosas vindsrum. Der sitta ni båda tätt bredvid hvarandra; brefvet ligger framför er, och ni foga edra betraktelser till mina ord. Det förefaller mig till och med som hörde jag ljudet af edra röster, då ni samtala med hvarandra; öfver Rosas drag hvilar ett tankfullt allvar, och kring Gabrieles mun spelar ett huldt leende, då ni tänka på er assägsne ungdomsvän. O, jag tror verkligen att ni, kära flickor, ej minst bidraga till min så kallade hemlängtan. Här tystnade Gabriele. Återstoden af brefvet utgjordes af helsningar och förmågningar om bekanta, samt slutligen af glada förhoppningar om ett snart återseende. Stilla läste de båda väninnorna brefvet till slut. Omedvetet erforo de verkningen af Fortis ord. Genom skildringen af de för hans sanfasi syäfvande bilderna, hade äfven deras fantasi blifvit lifligt uppjagad, De föreställde sig ungdomsvännen, men fri från de svagheter som vidlådde honom yngre År, De föreställde sig honom lutad öfver let nu framför dem sjelfva liggande pap-! oeret, till dess de tyckte sig höra det! sakta raspandet af pennan, hvarmed han. mförtrodde dem sina tankar. Båda sägo lonom i tankarne, men månne han fram-!