Så få vi helsa från mor och från far Till alla norrmän här inne. Godt våra fäder i forntida dalr Kände hvarandra till sinne: Voro tillsammans en gång mårn I tro, Slogos som turkar vid Langenäs bro, Blefvo så bröder och sitta i ro Njutande nu af sitt minne. Mor vet sin gosse på främmande mark, Oro det henne bereder: syren är svag, aqvaviten är stark, Hvem vet bvart tillfället lederi Egna små åsigter gumman har fått, Känner studentlifvet oredigt blott, Men hennes bjerta, ack det är så godt: Vänligt det helsar till Eder. Systrar och flammor på Östersjöns kust Hafven I fallit i tycket: Eder de helsa så varmt, att vi just Funno det nästan för mycket. Dock nu håa norskor vi sett, och bestämdt Gerna vi byta med Er jemt om jemt. Gud tröste mig blott om detta mitt skämt Kommer der hemma på trycket! Tack nu för bjudningen, norske student! Villigt vi gjorde den färden. Vi äro här och vi redan osg känt