Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1869, sida 1

men hans förhållande till dem är ännu så nytt. — Att sluta efter hans bref måtte han ha förändrat sig mycket, anmärkte Gabriele likasom förströdd, i det hon med nästan ängslig spänning observerade Rosa förstulet. rade Rosa tankfullt, — på mig gjorde han alltid intrycket af en varmhjertad, tillgitven vän, som blott af öfvermod stundom sökte dölja sina ädla egenskaper bakom en mask af fåfänga och egenkärlek. De bittra missräkningar, som han erfor under all sin lycka, ha kanske stämt honom allvarligare; han känner kanske ej mera lust att visa sig annorlunda än han i verkligheten är, och man skall derigenom älska och akta honom desto mera. Medan Rosa yttrade detta, rodnande af ifver, hade Gabriele betraktat henne med en viss beundran, men tillika tryckt sin hand mot sitt hjerta, likasom för att qväfva en plötslig smärta. — Den arme Fortis måtte ha lidit mycket, började hon ändtligen och sänkte sina blickar mot brefvet, — men låt oss se hvad han säger vidare; det förefaller mig som hörde jag honom sjelf tala i klagande ton. Sedan hon derefter vändt om det första bladet af brefvet och sökt en stund med blicken, började hon läsa vidare: ,Ett år har numera förflutit, sedan jag inträdde i de nya förhållandena, och mildrade äro de förfärliga intryck, som åtföljde mitt uppträdande i föräldrahemmet. Jag trodde länge attjag aldrig mera skulle åtnjuta någon verklig sinnesfrid i en omgisning, vid hvilken så många kära, vemo