Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1869, sida 2

ännu ofullbordade stambanebyggnader, om åtgärder till befrämjande af krigsbildningen i skolorna, samt de visserligen mindre omfattande, men dock ganska vigtiga besluten om teatercensurens afskaffande, om modifikationer i konkurslagen, om sakförares anställande vid domstolarne, om förbättrad organisation af hospitalen, om magasinsväsendets upphörande o. s. v. Den riksdag, som uträttat allt detta och tillika med omsorg behandlat den hos oss så detaljerade och invecklade statsregleringen, behöfver icke skämmas för sin verksamhet och har ingalunda gjort sig förtjent af det klander, hvarpå man från vissa otäliga samhällsreformatorers sida plägar vara så frikostig. andra sidan finnes, så vidt vi kunna inse, intet enda af de positiva beslut, 1869 ars riksdag sattat, som icke vittnar om lugn betänksamhet och mogen prösning. Väl har man under diskussionerna hört månget omoget förslag framställas, ett och annat förfluget yttrande fällas; men besluten — och det är väl till dem man bör hålla sig då det gäller att bedöma riksdagen såsom ett helt — bära ingalunda pregeln af något omstörtningsbegär eller några alltför ,nyliberala sympatier. Detta gäller icke blott de beslut, hvilka innesattat någon positiv åtgärd; det gäller äfven dem, som varit af mera negativ beskaffenhet. Vi erinra blott om beslutet angående de skånska eganderättsförhållandena samt om den köld, hvarmed framställda förslag angående förändrad sammansättning af representationen bliivit mottagna. Att åtskilliga tilldragelser under riksdagen icke varit i lika hög grad egnade att väcka tillfredsställelse torde dock rättvisligen böra erkännas. Medaljen har äfven en frånsida. Partier måste naturligtvis alltid finnas inom en representation, ty der inga friska strömsättningar råda, der herrskar det döda lugn, som utmärker stillastående vatten, och förskämning är dess följd. Men dessa partier skola icke vara några kotterier, utan verkliga partier, hvilka hvila på stora principer och bero af väsendtligt olika uppfattning om bästa sättet för samhällsproblemens lösning. Tyvärr är det icke i sådana partier, som 1869 års riksdags andra kammare varit delad. Bästa beviset derför är att partistriderna sällan gällt några vigtiga politiska eller sociala principfrågor, utan hufvudsakligen sådana ämnen, hvilka i någon mån berört enskilda intressen — t. ex. armeorganisationsfrågan (?), jernvägsanläggningarne o. d. — eller ock tillsättandet af sädana befattningar, hvilka åt sina innehafvare medföra större inflytande eller goda inkomster, t. ex. valen till fullmäktige i banken och riksgäldskontoret. Ett annat betecknande drag för partibildningen inom andra kammaren har varit det, som kunnat gifva anledning till uppkomsten af namnet ,.intelligensartiet. Man måste medgifva, att af alla partiildningar är den, som hvilar på väsendtlig skilnad i bildning och upplysning, den bedröfligaste, i synnerhet om ,,intelligenspartiet befinner sig i minoriteten. Det är den gamla skilnaden mellan ;ssherrar och bönder som här under ny form dyker upp igen, en vidrig gengångare från ståndsoch klass-splittringens ännu icke glömda tider. Vi skola dock hoppas, att en ny ande af sann medborgerlighet skall efter hand göra slut på dessa seglifvade fördomar, och att dylika partier snart skola höra till en öfvervunnen ståndpunkt. Sålänge man äflas att dela nationen i ,,bättre och ,sämre folk, i bönder och herrar, i landtmän och stadsbor, i embetsmän och icke-embetsmän, kan här aldrig blifva annat än inbördes kif och afund, småsinne, fåfänga och egoistiska sträfvanden, och Gud nåde oss om under dylika förhållanden ett partivälde skulle uppkomma. Till medaljens frånsida hör äfven den hetsighet i diskussionen, de personliga uttall, hvilka stundom förekommit, och till hvilka äfven de gjort sig skyldiga, som eljest kunna hafva skäl att räkna sig till ,intelligenspartiets yppersta. Vi skulle icke hafva nämnt detta, om vi icke ansåge jemväl det sätt, hvarpå öfverläggningarna föras, såsom ett vigtigt moment i karakteristiken af en representation, så mycket vigtigare, som representationen i detta afseende bör gitva ett godt föredöme af lugn, takt och humanitet. Förhållandet mellan de båda kamrarne har under den sednaste riksdagen varit något spändt. Det ligger i planen för den nya riksdagsordningen, att första kammaren skall representera de mera konserverande, andra kammaren deremot de reformerande elementen i samhället Detta har också visat sig vara en verklighet. Men derat följer ingalunda, att mellan de båda kamrarne bör råda någon antipathi eller att de böra ringakta hvarandra. Det kan dock icke nekas, att symptomer af båda delarne låtit sig förmärkas, i synnerhet inom första kammaren, som måhända alltför knapphändigt affärdat åtskilliga af andra kammären framstälda önskningsmäl. Oaktadt dessa skuggsidor har emellertid, vi upprepa det, 1869 års riksdag i vår tanke gjort sig väl förtjent af fosterlandet, och vi önska uppriktigt, att äfven under nästa riksdagsperiod representationen måtte fortgå på den bana af jemn och stadig utveckling, som under den nu tilländagångna blifvit beträdd. Staden och Länet. I sällskapet ,,De Fattiges Vänners skola har i dag förrättats offentlig examen, bevistad af ett stort antal föräldrar och målsmän. Af det bestämda antalet rjungar, 24 flickor, afgå vid denna termins slut 5, och komma andra atti deras ställe utväljas bland de 22, som sökt inträde i denna skola, troligen en bland de mest eftersökta härstädes. Vid tillfället voro framlagda en mängd serdeles vackra prof på elevernas skicklighet i handarbeten, hvaribland äfven några af mera praktisk beskaffenhet och ingående på det område, hvarpå flickorna sedermera, vid sitt utträdande ur skolan, kunna hafva gagn. Efter examens slut höll skolans inspektor, regementspastor J. M. Kindberg, ett bjertligt och anslående tal, hembärande styrelsens tack till samtliga lärare och lärarinnor. Till fyra af de afgående flickorna utdelades premier af värdefulla böcker. Nästa termin börjas dan AA ee 2 KN