Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1869, sida 2

XVII. Derhemma i det stilla huset. Matrosen på sin stång framför prestgården i Hainfeld hade fasligt mycket att göra. Det snöade starkt, och de af en häftig vind framdrifna snöflingorna flögo så tätt omkring den outtröttlige lille karlen, att han oaktadt all sin möda ej kunde skydda sin röda jacka, och framförallt sin runda hatt, från de näsvisa snöflockarna. Likasom stungen af en tarantel fäktade Jen lille karlen omkring sig, och sålunda hade han äfven kämpat mot höstregnen, mot sommarens åskskurar och vårens vindar. Denna vår hade efterträdt en mycket lång vinter, så att från den dag, då den lille sjömannen hade blickat efter den bortresande Fortis, till den sista ofvannämnda snöstormen, hade omkring aderton månader förflutit. Under denna långa tid hade åtskilligt beaktansvärdt tilldragit sig i Hainfeld, ehuru de särskilda händelserna ej egentligen erbjödo något ovanligt. Det anmärkningsvärda inskränkte sig dertill, att för nära ett år sedan, då våren efterträdde vintern och smälte snön, hade ett lik i all tysthet blifvit jordadt på kyrkogården. En enkel svart kista inneslöt stofthyddan efter en olycklig, som vedhug