Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1869, sida 2

gare hade funnit i en undangömd damn i skogen. Med djupt deltagande afhördes kyrkoherdens milda ord vid den öppna grafver af dödgräfvaren, Gabriele, Rosa och hennes moder, de enda närvarande. Den ensamma grafkullen klädde sig snart i förhoppningsfullt grönt. Men på kullen såg man en dag ett svart kors Framsidan bar namnet ,, Cornelia, på baksidan deremot läste man: , Kommen till mig J alla, som betungade ären, och jag skall vederqvicka ederEndast matrosen hade sett hvem som uppsatte detta kors en sen astonstund Det var en nedböjd man med grått hår och stora, grå mustacher, hvilken bar den ena armen i band och endast med stor möda förmådde begagna den. Denne så djupt nedböjde man bodde i den ena flygeln af slottet, der tvenne rum voro ställda till. hans förfogande. Majoren hade anslagit ett litet årligt underhåll åt honom samt efter några månaders förlopp äfven anvisat honom en plats vid sitt bord, hvaraf den gråhårige mannen dock ytterst sällan, och endast etter serskild inbjudning, begagnade sig. Utan att vara frånstötande, undvek han dock umgänget med andra menniskor; men då han sammanträffade med personer, lika mycket af hvad stånd de än voro, bemötte han dem med mild vänlighet. Företrädesvis sysselsatte han sig med skötseln af blommor och dufvor, hvilket tycktes utgöra hans enda förströelse. Det medlidande man i början kännt för den nedböjde mannen hade småningom