Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1869, sida 1

hvart. han skulle vända sig för att undgå den bakom honom liggande björnen, då Fralic återkom och ällde en andra, knappt hälften så stor kanoe bredvid den örsta. omsorgsfullt sammanbana han de båda sarkosterna, bord om bord, med Iarandra genom starka remmar, hvarefter han uppmanade Mac Leary att hjelpa honom skjuta ned dem till vattnet. Med ringa möda sköto de kanoerna utför stranden så långt, att de uppstigande vågorna fuktade deras bogar, och de tillbakahöllos nu endast af indianen. Björnen och den gamle högländaren hade emellertid åter sällat sig till dem. Björnen, hvilken synbarligen var van vid dessa utfärder, hade klättrat in i den mindre kanoen och lagt sig i dess midt med stort sinneslygn. Men innan Rob 2tog in, vände han sig till Mac Leary med den korta befallningen: — Tag en åra och sätt dig i förn på den större kanoen. — Jag dit in? utropade Mac Leary och ryggade förskräckt tillbaka, — jag, som inia kan sköta en åra? Nej aldrig, då jag inte vet hvad ni förehar och hvart ni tänker föra mig. — Sonny, lugna dig, återtog säckpiparen smekande, hvilket dock förskräckte Mac Leary ännu mera än hans förra, kalla väsen, — tag åran; — två sammanhundna kanoer kunna ej kantra, — de flyta som olja på vattnet, — tag åran, det gryr redan i öster och vi måste bort; — kom, kom, Sonny. Der borta ligger en Ö, dit fara vi; — Frolic hay starka armar, han styr kanoerna örver vattenberg