Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1869, sida 1

Genom att följa säckpiparen genom ett snår anlände de till en punkt al den höga stranden, der mynningen af en liten regnbäck småningom hade blifvit förvandlad till en djup, trattformig inskärning. Sydveststormen hade fyllt denna inskärning med vatten upp till strandbräddens halfva höjd. Men emedan Mågoraa ej kunde haftsts så hastigt genom den smala äpppin en som de tillströmmade, så inskränkte sig bränningen, hvilken några steg längre åt sidan piskade stranden med ursinnigt raseri, här endast till en regelbunden ehuru väldig dyning, som en öfvad roddare kunde besegra med jemförelsevis ringa fara. Sedan Mac Leary följt Frolics exempel och nedsläppt kanqen, stirrade han andlös framför sig ned i den trattformiga urholkningen. Månen stod ännu tillräckligt högt för att belysa större delen af bugten. Vattnet höjde och sänkte sig så som hade Hurons andnin everktyg befunnit si här, Böljornas väldiga inträngande oc utflöde erinrade om det sagolika Öharybåis. En hemsk aning intog den eländige unge mannen, och en namnlös fasa uppfyllde honom vid den tanken, att han kanske skulle tvingas att följa, Åpnggze i den irscing farkosten dit på! den kokande sjön. Ö : e. Hvad förehan J? Q er ut på dep rasande sjön? frågade han ffadhdå Ingen svarade. Frolic hade försvunnit. och långe Rob sysselsatte 2ig med att blåsa upp sitt instrument. Hastigt vaknade den tanken hos Mag Leary att begagna sig af indianens frånvaro för att (och redan ötverlade han