Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1869, sida 3

t lunga konstnärernas bildning, hvilken är af stor I betydelse. Soliditeten är moralen i all konst. LåYEO . — liskussion rörande propositionernas uppko tällande, förenade sig sektionen slutligen Ja m följande utlåtanden: oo doc Sektionen anser, att undervisningen ilm: itkonsten bör vara obligatorisk för sko-ko ans lärjungar inom det område, der riting ingår såsom undervisningsämne. Då förhållandena inom olika läroverk la ch i de olika länderna äro olika, ha äf-ua en äsigterna inom sektionen rörande frå-ler san, huruvida ritundervisningen bör vara nå obligatorisk för lärjungarne, utan hänsyn så ill gifna anlag, varit olika, hvadan denna F lel af frågan ej kunnat afgöras. re Klockan var nu 12 och tiden säledes se: nne för det allmänna mötets återöppnande. Sektionen beslöt fördenskull att — uppskjuta behandlingen af de återstående sks frågorna till kl. 6 på e. m. i Allmänna mötet började sitt samman-sit träde med diskussion om programmets sib 3:dje fråga: a 3 Kan en nationelt nordisk bildhuggare-A konst sjelfständigt utbildas ur Nordens saga, st lif och folktyp? Hr Sohlman fåstade uppmärksamheten på, att så man redan kan anse denna fråga praktiskt besvak rad genom våra inhemska bildhuggares verk. Ett) m samarbete måste ega rum mellan skalden och den si bildande konstnären, på det att den sistnämndes verk må ernå fulländning. Bildhuggarekonsten ti får ej förbigå antiken, hvars alster qvarstå som 1 väktare af skönhetens rike. k Resolutionen rörande denna fråga blef,å att mötet godkände och förenade sig i hr, Sohlmans här uttalade åsigter. n Derester företogs diskussion om den 5:te 1 frågan : På hvilka vägar bör man sträfva att vinna tillämpning och användning af den sköna konsten i det dagliga lifvet? Prot. Dietrickson fästade uppmärksamheten på, satt det nationella i en konst är något, som följer sh af sig sjelft. Konstnären väljer ej ämnet, det är lg ämnet som väljer konstnären. Anholl att i sitt svar få sammanslå denna fråga med programmets 6:te fråga (Hvilka äro de åtgärder, som kunna kraftigast befrämja allmänhetens smak och sinne för skön konst?), emedan de innerligt sammanhänga med hvarandra. Den nationella konsten kan uppspira först då, när konstsinnet allmänt utbredt sig bland folket. Konsten beror både af en nations välstånd och af dess skönhetssinne. Seder hemligheten af nationell konst. Allt det sköna är förnuftigt. Vi måste bemöda oss om, att konsten räcker industrien handen. Vi ha redan i vårt land två mäktiga faktorer i detta hänseende, nemligen Konstakademien och Slöjdskolan i Stockholm, hvilka borde samverka, och högst önskligt vore, om de en gång kunde förenas, ty i annat fall blir konsten hos oss endast en parasit. Hvarje konstnär bör med sina råd bistå handtverkaren. Inträdesafgifterna till våra mnsker böra göras så billiga I 4 som möjligt, för att lemna folket mera tillfälle att . njuta af deras konstskatter och röna intrycken deraf. Konstföreningarne böra visserligen understödja unga konstnärer, men endast ifall de åro verkligt begåfvade. Man bör äfven sörja för de sti D?7 D — Am —— tom oss blott nedlägga goda frön, så skall snart en i nationell konst uppspira. Herr Klein meddelade, med anledning af den föregående talarens uttryckta önskan, hvad Danmark redan gjort för industriens och konstens förening. Det är ej några storartade åtgärder, men de ha dock visat sig verksamma. Genom sina , mus6er, hvilkas skatter gjordes så fruktbärande fom konferensrådet Thomsen, samt genom konstitslotteriet har Danmark gjort åtskilligt i detta länseende, och förslag äro väckta om vidare verkssamhet i samma syfte. Ialaren visade, att konstens stora utveckling i Florens under 15:de århundradet berodde just af det samband, som der egde rum mellan konst och industri. Man borde ihågkomma, att hvad konstnären skapat mångfaldigar handtverkaren. Prof. Scholander hyllade samma önskan som de båda föregående talarne angående samverkan melIlan konst och industri. Upplyste, att skilnaden mellan konstakademiens och slöjdskolans verksamhet ej är så stor som man tror. Vår konstnärskår bar redan rekryterats genom flera elever från sSlöjaskolan, och tal. hoppades, att den tid är nära, då gränserna mellan konstnär och handtverkare alltmera skola utplånas. För tillfället ha vi gått något tillbaka i denna sträfvan, men detta är beroende af ekonomiska förhållanden. Den ofvannämnda samverkan är en fråga, som för när.! varande genomgår hela Europa. UIIr Mandelgren hade insändt ett skriftligt svar på 5:te och 6:te frågorna och i detta svar synInerligen betonat det lyckobringande inflytande wan borde kunna vänta af folkhögskolornaDiskussionen om dessa frågor var härmed afslutad, och resolverades, att mötet gillar de af professor Dictrichson uttalade åsigter. Till diskussion upptogs nu 7:de frågan: , Hvilket inflytande hafva konstföreningarne utöfvat på den bildande konstens utveckling? Huru skulle genom dem en vexelverkan och närmare förbindelse kunna åstadkommas mellan de nordiska ländernas konstidkare? Professor Edvard Bergh öppnade diskussionen genom att gifva en historisk öfverblick öfE— t!( — ver Konstföreningarnes uppkomst. De äro helt unga — ännu ej 50 år — samt uppstodo först i Tyskland. De konstnärer, Hess, Gertner m. fl., som bildade den första tyska konstföreningen, afsågo blött att derigenom hjelpa yngre konstnärer. Men sedermera hafva dessa konstföreningar bidragit att utbreda smaken för skön konst bland en större allmänhet. Inköpsnämnden bör dock vara varsam och ej blott inköpa nybörjares alster, utan äfven goda verk. Talaren anförde som ett bevis uppå konstföreningars välgörande inflytande på konsten det genom Göteborgsföreningen här väckta stora konstsinne, hvilket för ett tiotal år sedan ej fanns. Hvad frågans andra moment angick, upp2L2— Å 2 — t tt läste talaren några skrifvelser i ämnet, vexlade mellan konstföreningarne i Stockholm och Kristiania, samt uttalade till sist den önskan, att de närvarande konstnärerna måtte arbeta på att tillvägabringa skandinaviska konstutställningar. Herr Hedlund omnämnde Helsingfors konstförening som ett mönster för dylika. Redogjorde för Göteborgs konstförening, som ställt sig på rent merkantil basis. Vi köpa den vackraste tafla vi kunna öfverkomma samt söka få det billigaste pris. Rörande en vexelverkan mellan föreningarne, föreslog talaren samma förfarande som eger rum i Tyskland. — Man borde köpa det vackraste till bästa pris samt öppna tilltälle för konstnärerna att kostnadsfritt sända sina produkter till de olika föreningarne.