Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1869, sida 3

för en underdånig skrifvelse i det syfte, hr Scholander föreslagit. Sedan slutligen br ordföranden framfört en inbjudning till konstnärerna från Göta Par Brikoll att i morgon öfvervara aftäckningen af minnesvården åt skalden Wadman, upplöstes sammanträdet, för att fortsättas i morgon f. m. kl. 10, då konstföreningsledamöterna samlas. vi äro satta i tllälle att här något utförligare in i gårdagsreiratet återgifva hr dir A. Lamms anförande undcdiskussionen öfver frågan om det nationena 2 konsten. D:r Lamm yttrade ungefär följande: Frågan om konst i allmänhet är on kulturfråga och den, som egnar någon tanke åt kulturfrågor, må sålunda ej synas oberättigad egna en sådan åt konsten. Med det nationella i bildande konst bör förstås: konstnärlig framställning af den nordiska mythen och sagan, af den fosterländska historien, af nationens borgerliga lif, folklifset, af landets natur, sådan den är antingen såsom direkt vy cller landskapsmotiv, — och med det vilkoret, att denna framställning, som, enär den skall vara konstnärlig, måste vara skön, får den rätta karakteren, således hos oss den nordiska eller rättare svenska. Figuren, teinten, klädseln, rummets interiör, naturens grönska eller vin:erdrägt. 0. 8. Y., allt bör erinra om fosterlandet, då vi behandla det nationella. Men icke — och detta är frågans sednare del — bör konstnären härvid begränsa sig. Allt skönt kan vara föremål för bans framställning, det må ligga utanför eller innanför fosterlandets råmärken. Det säger sig sjelft, att konstnären medtagit ifrån barndomen det aldrig slocknande minnet af föräldrahemmet och af vaggans omgifningar ock att det, som ligger djupt rotadt uti hans innersta, skall tränga sig fram, bestämma hans sträfvan att företrädesvis framställa det nationella och stämpla konstverket med den nationella prägeln. Men väljer han till föremål hvad som finnes skönt i fremmande land, så bör intet i konstverket erinra om konstnärens fosterland. Det fremmande tungomålet skall talas genuint, ingen öfversättning från svenskan, ipgen brytning i uttalet. Den fremmande individen och den fremmande naturen ha sin egendomliga prägel och skola icke låna något af vår, när de äro föremål för vår konstnärliga behandling. Konsten tål ingen osanning. ty det sköna, som är konstens föremål, stöder sig på det sanna. Det sköna skall med urskiljning väljas och med sanning återgifvas. Konstnären bör således sannt framställa allt det, som tilltalar hans skönhetssinne, — oberoende af foster landskänslan.