Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1869, sida 3

Konstnärsmötet. Enligt i går sattadt beslut, sammanträdde i dag klockan 10 sörmiddagen de medlemmar af mötet, hvilka önskade deltaga i den s.k. pedagogiska sektionens förhandlingar. Till ordförande för sektionen utsågs enhälligt hr expeditionssekreteraren G. Wennerberg. ufverläggningarne egde rum i annexbyggnaden. Hr Ordföranden öppnade förhandlingarne med några inledande ord. Icke blott i de nordiska, utan äfven i de stora kulturländerna visar sig ett sträfvande att få teckningsundervisningen ställd på en annan och bättre ståndpunkt än hittills. Frågan omfattar dock icke endast undervisningen vid akademier och andra högre undervisningsverk, utan äfven inom de allmänna skolorna, folkskolorna o. s. v. Konsten och den praktiska dugligheten kunna omöjligt förlora något uppå, att man läter den förstnämnda såsom ett praktiskt bildningsmedel träda ut i det allmänna. — Efter dessa korta antydningar ville hr ordf. uppmana sektionen att öfvergå till förhandlingarne. Dessförinnan upplästes en från läraren i ritning vid högre elementarläroverket i Umeå, lektor Högstadius, ingången skrifvelse, innehållande åtskilliga frågor, hvilka hr H. önskade få upptagna till öfverläggningsämnen. Skrifvelsen bordlades. Vi j j dare hade från hofmålaren Ekman i Abo ingått en skrifvelse, som dock icke nu föredrogs. Härefter öfvergick man till den första af de båda frågor, öfver hvilka sektionen hade att yttra sig: i Huru bör undervisningen i ritkonsten rätteligen anordnas uti skolorna ? ! Frågan hade blifvit delad i fyra momenter, hvilka beslutades skola diskuteras hvart för sig. Till behandling företogs nu således först mom. a), så lydande: Bör denna undervisning vara obligatorisk för alla skolans lärjungar, utan hänsyn till gifna anlag? tingadt ja. Ritundervisningen är ett fullt ut lika väsentligt bildningsmedel, som många andra inom skolan förekommande undervisningsämnen. Taln utvecklade närmare denna sin åsigt. Mera än genom undervisningen i något annat ämne utbildas genom ritundervisningen iakttagelseförmågan och skönhetssinnet. Den öppnar ögonen på ett sätt, att man verkligen vet hvad man ser. Åtticke alla kunna bringa det till fullkomlighet betyder mindre; hufvudsaken är utvecklingen af själsanlagen, och dessa finnas hos alla. Hr Rodhe instämde med den förre talaren. Ritundervisningen borde vara obligatorisk, på det att Hr Saloman ville besvara denna fråga med obede slumrande anlagen måtte kunna väckas till lif, der deras tillvaro utrönts. Hr d:r Lamm trodde, att hvarje med ett sundt öga begåfvad menniska äfven har anlag för ritning. Det finnes väl intet barn vid några års ålder, som ej kan skilja en cirkel från en halfcirkel, en triangel från on qvadrat o. s. v. samt vid sednare år särskilja svärare figurer. Anlaget finnes alltid, och från att se och låta handen återge det sedda är vägen ej lång. I den menskliga naturen ligger förmågan af formsinne. Tal:n kände en skola för idioter i Paris, der man sökt utbilda det idiotiska förståndet genom att visa idioterna de olika formerna. Slutade med att tillstyrka frågans besvarande med ja. Hr arkitekten Klein anslöt sig till de föregående talarne, speciellt påpekande, att eleverna genom ritundervisningen efterhand lära att få aktning för konsten. Ur dir LIndhult ansåg likaledes, att ritundervisningen borde vara obligatorisk, åtminstone till en början. Under fortgången af sitt anförande betonade talaren serskildt den rena glädje, som måsste uppstå i det unga sinnet då barnet, betraktande naturen, icke blott ser, utan äfven förmår I uppfatta hvad det ser. AÄr Bock ville ätven besvara frågan med ja. Anförande exempel från Köpenhamns tekniska insti? tut, åberopade tal:n den erfarenhet, man derstädes inhemtat, att anlag finnas hos alla. Läraren måI ste dock med kärlek arbeta med eleverna: på ett r sätt med en, på ett annat med en annan. Hr Klein (ritlärare vid högre elementarläroverket i Malmö) kunde ej ingå på den satsen, att ilanlag finnas bos alla. Undervisningen borde visserligen vara obligatorisk, men undantag borde tå e göras för en och annan elev, med hvilken man en längre tid arbetat förgäfves. Hr Hallin ansåg ritundervisningen böra vara ilobligatorisk icke blott för den reala linien, utan n äfven för den klassiska. Alla kunna draga nytta iil af ritkonsten. ol Hr baron Hermelin instämde med de talare 8. hvilka ansett, att undervisningen borue vara obliir gatorisk åtminstone i början, men med befrielse t. för sådana elever, hos hvilka det bestämdt visa isig, att anlag saknas. Ur löjtn. Thalbitser framhöll, att den störst ta olycka för eleven vore, om han antoge sig reda gI vara konstnär. Läraren borde låta det vara si