Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1869, sida 2

till iadianen, som emellertid åter stoppat sågen: — Ödets dom har gått i fullbordan. Nu måste jag bort, — en lång resa ligger framför mig. Hör hur stormen tjuter! En herrlig natt! Jag kommer! Jag kommer! Med dessa ord räckte han indianen armen. Utmattad lutade han sig tungt på denne sin blindt tillgifne vän, och långsamt vacklade han ut ur sågen samt bort till blockhuset. De at häftiga vindstötar skakade bräderna rasslade och knakade hemskt. Med stormens tjutande förenade sig det melankoliska bruset af vattnet, som oupphörligt nedströmmade på drifbjulet, dock utan att kunna röra det. Men inne i sågrummet låg Whiteleaf ännu försänkt i en dödslik dvala.