bragte härefter ett lefve för hans exc. Dervid yttrade han att Upsala-ungdomen, stadd på väg för att besöka sina bröder på hinsidan fjellen, velat uppvakta den, som här i hufvudstaden representerade Norge och dess folk. Norske statsministern svarade härpå: han förutsade att de resande skulle bli ofantligt välkomna i Kristiania samt tillönskade dem, att de från färden måtte hemföra många goda minnen. Efter att ha tackat för den honom visade byllningen, utbragte han sjelf ett lefve för Upsala universitet. Härpå sjöngs ,, Norges bedste etc. Ministern samtalade sedan med åtskilliga medlemmar af kåren, hvarefter studenterna aflägsnade sig, sjungande ,, Vintern rasat ut, etc. Kl. 1.,6 afgingo de resande med bantäg från södra jernvägsstationen. — Vid Manilla hölls i Lördags terminafslutning med dervarande döfstumma och blinda elever inför en talrik samling intresserade åhörare. Sedan eleverna i lärosalarne aflagt prof på de vackra framsteg de gjort, samlades de i kyrkan, der de blinda eleverna först utförde vokaloch instrumentalmusik, hvarvid man, bland annat, fick tillfälle höra en särdeles vacker och fyllig basbaryton utföra solopartiet i en lofsång af G. Wennerberg. Derefter uppläste institutets styresman, direktör Borg, årsberättelsen, hvilken gjordes begriplig för de döfstumma genom tecken af läraren vid institutet, hr Ekbohrn. Deri nämndes, bland annat, att i Sverge finnas nu 9 större och mindre undervisningsanstalter för blinda och döfstumma. För gjorda framsteg och godt uppförande hade många blifvit tillerkända priser, som nu utdelades h af direktionsledamoten grosshandl. Broman. Slutligen hölls bön af pastorsajunkten Liljeblad, som efterträdt hofpredikanten Widen som religionslärare vid institutet. Bönen tecknades af direktör Borg, och afslöts den vackra högtiden med afsjungandet af en psalm. — Ett franskt sångaresällskap från Languedoc i södra Frankrike ankommer med första till Stockholm. — Imtecknings-garanti-aktiebolaget. I Dagbladet af sistl. Fredag läses: Enligt hvad vi förut meddelat hade interimsstyrelsen för nämnde bolag till sammanträde i går afton å lilla börssalen inbjudit såväl aktietecknarne som öfrige för företaget intresserade personer. Sammanträdet, som var besökt af 2 å 300 personer, öppnades af styrelsens ordförande hr generaldirektör Almqvist, som tillkännagaf att K. M:t under den 9 nästl. April meddelat stadfästelse å bolagsordningen i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det uppgjorda och vid en föregående sammankomst antagna förslaget. Derjemte meddelades att hittills 268 Päiders tecknat sig för deltagande i bolaget med tillsammans 710 aktier. Enligt bolagsordningen erfordrades dock teckning af minst 1,000 aktier innan bolaget fick träda i verksamhet. Men ehuru den bestämda teckningssumman ännu icke vore uppnådd hade dock styrelsen ansett sig böra d sammankalla aktieegarne för att öfverlägga och besluta om de åtgärder, som kunde vara att vidtaga för att om möjligt påskynda aktieteckningens afslutande. I detta afseende ville ordföranden meddela, att inom styrelsen förslag blifvit väckt att till aktietecknarne framställa fråga huruvida de voro böjda att, till påskyndande af bolagets konstituerande, öka sina teckningsbelopp, hvarigenom den föresatta summan lätteligen borde kunna uppnås, eftersom dertill endast erfordrades att hvarje aktietecknare öfverhufvud ökade sin teckning med en aktie hvardera. Med anledning af denna framställning uppstod en kort diskussion, hvarunder samtlige de talare, som yttrade sig, lifligt förordade den föreslagna tillökningen såsom den lättaste utvägen att bringa till snar verkställighet det nu ifrågavarande företaget, hvilket vore för hufvudstaden i så hög grad betydelsefullt och dessutom redan i och för sig lofvade att blifva vinstgifvande för delegarne. Att teckningen hittills icke gått fortare än som skett, hade sin naturliga förklaringsgrund i den omständighet, att företaget vore här i landet nytt och att å grund deraf den större allmänheten ännu icke Fumdit göra sig förtrogen med möjligheten af dess framgång. Andra på aktier ställda företag, som jemväl här i landet varit nya, t. ex. Stockholms gaslysningsbolag, hade först efter åratals ansträngningar kunnat åstadkommas och likväl hade särskildt sistnämnda bolag sedermera lemnat ett så odt resultat att aktiernas värde mångdubblats. rörhållandet skulle sannolikt blifva detsamma äfven med inteckningsgarantibolaget om det kunde bringas till stånd, och detta borde ej vara svårt, då redan ett så stort antal personer genom aktieteckning intresserat sig för företaget och visat sig ega förtroende till dess framgång. Det belopp, som skulle på hvarje aktie kontant inbetalas, eller 250 rdr, vore jemväl så ringa att säkerligen de personer, som redan tecknat sig, icke skulle tveka att öka sin teckning med en eller annan aktie dels för de goda vinstutsigter företaget erbjöd och dels också för att befrämja tillkomsten af en inrättning, som lofvade att blifva af största gagn för hufvudstadens såväl fastighetsegare som kapitalister. Sedan diskussionen förklarats slutad, fästade ordföranden de närvarandes uppmärksamhet på att någon proposition på grund deraf ej kunde framställas, eftersom en majoritets beslut ej kunde binda minoriteten i afseende på tillökningen af det tecknade beloppet. Deremot uppmanade hr ordföranden de närvarande aktietecknarne, som voro villiga att öka sin teckning, att redan nu verkställa detta å för ändamålet framlagda listor; och hade denna uppmaning till följd att på en kort stund ytterligare omkring 90 aktier blefvo tecknade. Sedan emellertid åtskilliga af aktietecknarne yttrat den åsigt att det afsedda ändamålet lättare torde vinnas, om man utsatte ytterligare någon kort tid, hvarunder aktieteckningen finge fortgå, heldst flera både af aktietecknare och andra för saken intresserade personer derigenom bereddes tillfälle att närmare öfverväga huruvida och i hvad mån de kunde genom teckning bidraga till företagets åstadkommande, framställdes proposition huruvida en sådan tid borde utsättas. Med anledning häraf uppstod en längre synnerligen liflig diskussion, hvarunder samtliga de talare, som yttrade sig voro fullt eniga om önskvärdheten af företagets åvägabringande, men deremot skiljde sig i afseende a lämpligaste sättet för detta ändamåls vinnande. Några talare voro nämligen af af den mening att man borde utsätta en kort teckningstid, t. ex. till den 15 nästkommande Juli och med bestämmelse att företaget skulle anses hafva förfallit om icke vid slutet af det sammanträde mellan aktietecknarne, som borde utsättas till nämnde dag, den bestämda teckningssumman vore upphunnen. Man ansåg nämligen att denna korta termin och den defimitiva påtöljden skulle innebära den kraftigaste maning till snar teckning af de återstående aktierna. Andra talare voro åter af den tanken att man dels borde utsätta en längre teckningstermin eller åtminstone besluta att aktictecknarne skulle efter denna tids slut hafva för sig öppet att i händelse teckningen då icke vore afslutad bestämma om de åtgärder, som vore att vidtaga till förekommande deraf att icke det i så hög grad vigtiga företaget måtte gå om intet, till skada ej blott för hufvudstaden, utan äfven för landet i dess helhet, enär de på flera ställen i landsorten redan väckta förslagen om bildande at liknande bolag derigenom sannolikt skulle qvafvas i sin linda. Till slitande af denna meningsskiljaktighet måste öppen votering anställas, hvilken utföll till för— ZZ— — RR OSSE AR —