Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1869, sida 2

2 ALL, PÅ HVIIKCLLO TUHImOTES-. gått judning! Den tillkommer väl Eder alls och äfven dem, hvilkas personliga närvaro vi må ste sakna, men som dock äro oss nära i de verl de sändt oss, men vi nedlägga den dock i främst: rummet för Eder, Herre och Konung, som värdigats rycka en stund undan Edert arbete för Edrs folk, för att genom Eder höga närvaro blanc Nordens konstnärer, skänka detta möte en betydelse, vida öfverstigande deras och vår förväntan Väl vågade vi hoppas, att i de salar, der Nordens konst under några veckor skall stå i blomma, den krönta konstnärens skapelser icke förgäfves skulle efterspörjas, men att J, Herre Konung, icke nöjd dermed, skulle värdigas träda in i kretsen af Nordens konstnärer som deras jemnlikar — detta kuode vi väl önska, men knappast våga hoppas. Djup och innerlig är derför den tacksamhet vi härför egna Eder. Äfven för E. Kongl. Maj:t, vi våga hoppas det, saknar denna tacksamhet icke all betydelse, ty jag vet att då jag nu uttalar den, så talar jag icke endast i bestyrelsens namn, icke heller i Göteborgs, men jag frambär den i den fosterländska, den nordiska konstens namn. På dennas höga betydelse för de nordiska folkens . bildning har Eder närvaro, Herre Konung, tryckt en prägel, som den visserligen icke under sitt stilla och samvetsgranna arbete skall blitva otroen. Med inbjudningen till deltagande i detta möte följde en uppgift å de frågor, bestyrelsen ansåg böra utgöra föremål för mötets förhandlingar. Det kan icke tillkomma mig och det kan icke fordras af mig, att jag skulle utveckla skälen, hvarför just de frågorna och icke några andra blifvit valda. Endast det bör jag nämna, att de ha synts oss lämpliga såsom berörande ämnen, hvilka vi trott just nu kräfde en offentlig behandling och en lösning. I det jag vördsamt helsar Eder alla, konstens idkare och vänner, välkomna till detta möte, inbjuder jag Eder att deltaga i de öfverläggningar, som nu komma att ega rum. Förda med den insigt i och kärlek för konsten I besitten, skola de väsendtligt bidraga att uppklara föreställningen, skingra fördomar och derigenom främja de bildande konsternas och ritundervisningens framtid inom vär Nord. Väl veta vi, att konsten icke sär uppträda som tjenarinna åt ett eller annat intresse, huru högt och ädelt detta än må vara, men vi ha trott, att konstens eget ändamål främjades bäst derigenom, att konsten visade folket att konstnären lefde och kände med det. Och derför ha vi med mötet förenat en utställning, som skulle visa att bakom ordet stod en man, som icke skydde utsäga, hvarföre hans demon bjöd honom att arbeta i den riktningen och icke i en annan. Vi ha önskat icke att konsten skulle sänka sig ner till mängdens åskådning, men väl att den efterhand skulle lyfta denna till förmåga att uppfatta konstens uppgift, och vi ha hoppats att derigenom konsten skulle blifva alltmera aktad och älskad i vår nord, och att dess betydelse för dennas kultur och bildning skulle vinna ett serkännande, som till folkens och konstens gemensamma gagn skulle betrygga den bildande konstens och ritskolans framtid inom våra folk. Med uttalande af den förhoppning att sådant måtte blifva resultaten af mötets förhandlingar nedlägger jag nu i dess händer bestyrelsens sjelftagna mandat och förklarar härmed det första nordiska konstnärsoch ritläraremötet öppnadt. Härefter utbringade hr landshöfdingen ett ,,lefye konungen, som beledsagades af fanfarer och i hvilket de församlade lifligt l instämde. Härpå uppmanade hr landshöfdingen mötets medlemmar att utse ordförande, På förslag af hr statsrådet Broch, valdes härtill enhälligt hr landshöfding Ehrensvärd. Till vice ordförande utsågos hr. intendenten Boklund samt professorerna,, I Gertner och Gude. Såsom förut meddelats, hade hr fil. d:r P. Ödman anmodats att fungera som sekreterare, w Sedan mötet beslutat, att en särskild I sektion skulle bildas för handläggning afs, de frågor, som rörde undervisningen i ritkonsten, men att alla de öfriga frågornal skulle behandlas vid allmänt möte, anmodade hr ordföranden mötet att yttra sig öfver den första af de såsom öfverläggningsämnen uppställda frågorna : Huru bör det nationella i konsten förstås? Bör konsten sträfva att i sina alster företrädesvis framställa det nationella 2 h Hr Hedlund ville, då ingen annan talare ana mälde sig, öppna diskussionen. Den fråga, som här söreläge till bebandling, utgjorde, om icke just en tviste-, så dock en tligt diskuterad fråga i de nordiska länderna, företrädesvis Norge. Mansn har trott sig finna, att någon ensidighet gör sig gällande i afseende på det nationella. Inom åtskilliga af dessa länder har man velat ålägga sina konstnärer och skalder att måla och dikta natiot nellt, icke blott i afseende På språk o. s. v. utan ! Yt äfven med hänsyn till de valda ämnena. Det hade derför ansetts nyttigt, att frågan uppställdes 8( till öfyerläganing vid mötet; resultatet deraf kade f man hoppats skola bli, att konsten skulle göras 0 mera fri och konstnärens fria val af ämnen icko tr tillvitas honom såsom ett fel. I Hr st. Saloman: Vm detta ämne kan sägas mycket både för och emot. År på det hela taget Å det nationella i konsten önskvärdt? Man märker, 8 hurusom just det nationella i vår tid framgår med se städse ökad kraft. Om hos de olika nationerna m innes olika lynne, så måste äfven olikhet förefinnas i deras konstalster. Denna olikhet består p lock ej i det yttre. I Italien finnas t. ex. många ! olika skolor, men vi beteckna dem dock alla sä-O om italiensk konst. Likaså i Frankrike, BEj al heller kan olikheten ligga i valet af ämnen. Hur le kulle det eljest, exempelvis, gå med de bibliska imnena? I dessas egenskap af orientaliska, skulle st le ej kunna behandlas af en nordisk konatnär, Fankrike finna vi många ryktbara målare, G ilka aldrig framställt några franska ämnen, dr nen icke desto mindre anses för bvad de verklik en äro: franska konstnärer. Olikheten ligger k åledes hvarken i skolan eller ämnena, utan i wustnärernas innerliga samband med sina folk. ål )m det alltså är en naturlig nödvändighet, att en ationell konst måste uppblomstra, så frågas: öra vi ej göra något för en sådant konst? Jo. ) en issorligon. Medlen härtill trodde talaren vara un venne: 1) genom folkets undervisning, dess este. iska lyftning, och 2) genom, förening. Om artiterna arbeta samföld;, den ene understödjande Mor Il eve 172————— h. en andre sed räd och dåd, skall konsten på ba. ha Å sätt göra Aamsteg. Palaren hoppades förden-l en kull, att mötet, hvilket Ju vore att anse asom ljo 2 h till en sådan förening met J : an NOrders for, ej måtte gå förbi sasom ett flyktigt, ba Deenämt AN utan —eerföljas af en närmare AW och en inaerlig törbindelse konstnärerna Sti ål Hr ärkitekten V. Klein uppläste ett längre pa riftligt anförande, som ötverlemnades till sekrede Tal:n betecknade slutligen säsom ett AQ.