Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1869, sida 2

böteborg den 14 Juni. Staden och Länet. II. M:t Konungen anlände hit i gå e. m. med snälltåget och emottogs å ban 7 hallen af landshöfdingen grefve Ehrensvärd öfversto Berg, stadsfullmäktiges ordförand m. fl. I den kongliga sviten bemärkte hofmarskalken E. V. af Edholm och pro fessor L. Dietrichson. Böljande folkmassor, hvaraf en sto mängd landtbor, uppfyllde såväl jernvägs torget som de hamngator, hvilka leda til landshöfdingeresidenset, dit konungen ocl högstdensammes uppvaktning begåfvo sig i vagnar. Efter ett kort uppehåll derstä. des begaf sig H. M:t till elem.-läroverket der utställningarne besågos. Aftonen tillbringade H. M:t i landshöf. dingeresidenset, der grefve Ehrensvärd och hans grefvinna gåfvo soupå, till hvilken er närmare krets af konungens omgifning och artister var inbjuden. Kl. 9 utfördes stapto af Göta art-regementes musikkår. — Det första nordiska Konstnärsmötet har i dag blifvit öppnadt härstäsdes. Elementarläroverkets solennitetssal, der denna högtidlighet egde rum, började vid 10-tiden efterhand fyllas af högtidsklädda deltagare i mötet utaf båda könen, bland hvilka flertalet af damerna tog plats å läktaren, medan de manliga medlemmarne placerade sig å bänkar nere i sjelfva salen. Vid ena långväggen var en estrad uppförd, med serskild plats för konungen samt platser för bestyrelsen, ordförandena och sekreteraren. För de tillstädesvarande tidningsreferenterna var ett större hord ordnadt vid ena sidan af estraden, II. M. konungen anlände kl, omkring 1 11, emottagen af landshöfdingen hr grefve Ehrensvärd, medlemmarne af bestyrelsen m. fl. Sedan H. M:t intagit sin plats, öppnade hr landshöfdingen mötet med följande tal: Dä, för ett halft år sedan, vi vågade utan myndighet inbjuda nordens konstnärer och ritlärare att sjelfva och med alstren af deras konst och arbete här möta, var väl den farhåga icke alldeles oberättigad, som hystes af en och annan bland 98s, att inbjudningen, i all desg välmening, skulle komma att lemnag mer eller mindre obeaktad. Endast kvå är hade förflutit sedan, vid den stora och rättvist berömda utställningen i Stockholm, nordens konstnärer haft tilltälle att framlägga sina arbeten; ehuru gynnadt af läge och kommunikationer och änskönt ett lifligare intresse för konstens njutningar under de sednare åren här gjort ; sig gällande, saknar Göteborg dock så mycket af det, som nödvändigtvis gör landets hufvu, stad till medelpunkten äfven för landets konstnärliga lif, och der det derföre kunde antagas att konstnärer äfven från de andra nordiska länderna företrädess skulle vilja se sina konstalster sammanförda bedömda; slutligen låg i Sjelfya mötets dubbla ndamal. att på en gång sammanföra konstnärer och deras arbeten, ritlärare vid våra olika skolor och deras elevers arheten, samt konstens och ritandervieningens vänner, och att under de första utställningsdagarne muntligen förhandla ofver ttagor tillhörande den bildande konstens eller ritsko. lang områden, en nyhet, som redan derföre af mången, och kanske icke nust af konstnärerna sjelfva, tuale anses HndriFast åagdt onödig. I det tysta samlif konstnären lefver med de idger, åt hvilka hans ande sträfvar att gifva forw, älskar han ofta att stö af det yttre lifvets bullrande verksamnet; akiar ofta de konstteorior ringa, som uppgöras på kammaren och mången gång afse mera it förkerrliga konstkritikens s arpsinpe än sjeliva och det var derföre att befara, att om åra nordiska konstnärer skulle med väl illigt niresse emottaga vår inbjudning att här utställa sina verk, de dock icke med samma intresse skulle omfatta det tillfälle, vi ville erbjuda dep, ati ej blott med penseln i, utan också med ordets vagt hälda e verka för den nordiska konstens Sjelsstandiga tramtid. Dessa farhågor hafva lock beftinnite ogrundade, De konstverk, som omgisya oss, och de salar, som nu skola öppnas ör Eder, med sina rika och dyrbara skattör aj konstnärens arbeten och ritskolans mera anspråksusa men ej mindre bildande verksamhet, vitsung mm det lefvände deltagande, byaraf v inbjudning aft att glädja sig, och den i mera än ep meving ling åf konssukrer lärare och konst ir hvilka jag nu mäste tala, den vittar också derom, att då Göteborg tillät sig att så it inbjuda dem, för att genom offentligt och enkildt samspråk med hvarandra, fråmja hvad nänga af dem gjort till sitt lifs gerning och utså e frön för den närvarande och kommande generaioners bildning, hvilka i sin mån skola blifva ett Ilt fastare hårdnande cement i de nordiska folkens ndliga lif, denna församling vittnar derom, såger ag, att Göteborg förstått att ana och tyda ett behof, om länge Kanske förefunnits, men först nå vakat till lit. Emottagen, mina samer och herrar, en varma tacksamliet dåstyrelsen hembär Eder i