Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1869, sida 2

tll mt fann a SALG och reser ökver hafvet la I till ett fjerran aflägset land, för att der — spåråI löst försvinna. k Hr d:r A. Sohlman ville obetingadt med ja beta svara den hufvudsakliga frågan. Konsten bör — i-visserligen icke uteslutande, men dock företrädesra vis — sträfva att i sina alster framställa det naid I tionella. Man har i viss mån rätt att protestera ymot det e. slva i de nationella sträfvandena, n. men oriktigt är att ogilla ett sådant sträfvande i ns dess allmännelighet. Tal:n hade en gång i en n sestetisk afhandling sett den satsen framkastad, att le det är lika orimligt att tala om en nationell konst, idlsom om en nationell vetenskap. Visserligen är äf vetenskapen universell, men i afseende på metoden ta lär den i flera afseenden nationell. Helt olika förs. hållanden göra sig i öfrigt gällande med hänsym vi I till konsten och till vetenskapen. Det skulle vara t, besynnerligt, om man fordrade, att en skald skulle esafspegla sitt folks lif och anda, men ville låta konstidkaren stå på den stora allmänningen. Det är väl sannt, att konsten endast har den uppgiften att vara skön; men om hos konstnären finnes. något djup, blir han derigenom nationell. Älskar han naturen, kan han ej frigöra sig från de iatryck, han ända från sin barndom erhållit af sitt fosterland. Han kan söka sig fremmande ämnen, men skall dock säkerligen med mera kraft och sanning gripa sig an med de ämnen, som öfver-ensstämma med hans egen nationalitet. — Efter en ytterligare utveckling af ämnet slutade taln med att för sin del besvara frågan sålunda: det nationella i konsten bör förstås så, att konstnärerna böra så mycket som möj igt vara sig sjelfva och ej hängifra sig åt en ytlig imitation af det fremmande. Den sednare elen af frågan ville: tal:n besvara derhän: konsten bör sträfva att i sina. alster företrädesvis, dock ej exklusivt, behandla det nationella, undvika öfverdrifterna, hålla till och studera det yppersta, som alla länder presterat i konstväg, men dock låta det konstsköna andas med lifvets fulla värme och erhålla den; pregel, som folklifvet trycker derpå. Arkitekten Klein anslöt sig till herr Soblvaans slutledning, men motsatte sig de premisser, hvarpå densamma var byggd. — Den verkliga skönheten kan ej vara gammal eller ung, — manlig eller qvinlig; — lika litet som den af den förre talaren omnämnda Castaliska källan. Prof. Gude yttrade: Vi konstnärer drifvas till hvad vi frambringa af en inre makt, som dock är beroende af vår omgifning. Ansäg att det an-. dra momentet af den första frågan ej kan besvaras. Doktor Lamm onsäg det nationella ligga i vaslet af ämnen. Våra ämnen böra hemtas från. våra sagor, vår mythologi, våra landskap, man med nordiskt motiv. Detta är det rätta besvarandet af frågan. Prof. Scholander riktade en anmärkning mot frågans form. Konstnären blitver alltid nationell, när han återvänder till tädernetortvan. Hvarje land har i konsten fått en nationell form, och den. i frågan antydda sträfvan gör dess besvarande öf-verflödigt. Diskussionen rörande denna fråga afshrtades härmed, och på ordförandens hamställan förklarade mötet frägan besvarad genom diskussionen. Mötet öfvergick derefter till den 2:dra frågan: Kan en sjelfständig nordisk byggnadskonst utbildas på grundvalen af förkandenvarande minnesmärken? Hr Hedlund anmälte att från hr Mandelg een ingått ett skriftligt anförande, som afsåg att f ammanslå de 3 första af programmets frågor. I sammanhang dermed berörde hr Hedlund denra fråga. ur åtskilliga synpunkter och hemställdo, om ej arkitekturen hår något att lära af forntiden. — Antydde att vi i Fjolners saga raodan ega ett förarbete för nordisk ornamentik. Professor Scholander ansåg irägan visserligen vara af vigt, men så många, svårigheter skulle uppstå vid den praktiska blämpningen, att talaren ansåg densamma hozut nära omöjlig. Sverge har ej qvar något tråmonument (och forntiden använde hufvudsakligen detta byggnadsmaterial) fråm forntiden, hvilket kan hänföras till konsten. 1 Norge är förhållandet annat. Visade att då man använder stenen till material, måste man lemna den rent nordiska stilen, — ty då man vidgar for-merna, måste man öfvergå till en annan stil. Hr Klein yttrade att frågan är en af de svåraste att besvara, ur teoretisk synpunkt betraktad. Den kan endast besvaras genom konstnärernas försök, Diskussionen afslutades härmed, men det lemnades öppet för mötets ledamöter att återupptaga densamma. Ordföranden afslutade nu förmiddagens sammankomst, och mötet peslöt att börja morgondagens diskussion med den 3:dje at programmets frågor. Ordföranden anmälte att ett helsningselegram till mötet anländt från konsträrerna i Dässeldorf. I morgon f. m. klockan 10 konstitueras sektionen för undervisningen i ritkonsten, ON klockan 12 blifver allmänt sammanäde. — De väntade artisterna från Köpenmn och Kristiania hitkommo natten till öndagen, de förra mod ångt. ,, Excellensen Toll omkring Xl. 1 och de sednare med ångf. Kronprindsesse Louise först På morgonen. Samtlige resenärerna blefvo, rid ankomsten mottagna af sina värdar: ch förda till sina logien. De flesta ad utisterna från hufvudstaden samt med emmarne af akademien för de fria konterna anlände med gårdagens bantåg. — Dödsfall. En vörded veteran inom jöteborgs handelskär har nedlagt vanlIringsstafen, i det förre preussiske onsuln i Göteborg, hr F,. Mäksdingatten till sistlidne Lördag, i den höga Idern af 88 år, lugnt och fridtullt fsomnade, Pen aflidns lainadsafton var n sådan, som icke ar n mänga dödlige förnnad. En älskad och vördad patriark i 3 krets af barn och barnbarn, som gjorde lt att vmnjatsa den gamles dagar, firade an för 6 är sedan sitt guldbröllop med n trogen och kär maka. För det yttre: uset var hans öga sedan några år tillaka stängdt; men inom hans själ lysta ankens ljus lika klart ända till den sista tunden, och der brann äfren den låga, om utgör vårt väsens heligaste och dyraraste skatt: kärlekens och samvetsfri-ens. —