Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1869, sida 1

Högländaren.) Roman at Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) ANDRA DELEN. Whiteleaf torde instinktmessigt hafva kännt den hotande faran, ty då han såg den gamle högländaren stå som en hämndens demon framför sig och hörde hans grundade anklagelser, bäfvade han tillbaka. Men oron för hans penningar segrade ännu en gång, och likasom blygdes han öfver sin fruktan, och likasom ansåg han sig fullkomligt trygg gentemot en svag gubbes beskyllningar, förvred han sitt fula ansigte till ett beklagande och utfordrande leende. — Jag ber er, min gamle vän, utropade han med skärpa, — vänd utbrotten af ert upprörda lynne mot personer, som äro känsliga derför, men förskona mig derifrån. Beqväm er till att från er andeverld återvända till vår goda jord, och upplys mig om ni vill ansvara för att er unge anförvandt — emedan han nu lärer vara en Mac Leary — uppfyller sina förbindelser till mig, eller om ni föredrar att jag instämmer honom för rätta som förfalskare? Säckpiparen funderade en stund. Han fann det synbarligen redan svårt att ordna sina tankar. — Jag åtar mig skulden, svarade han