Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1869, sida 1

FRV 4 Likt skuggor, uppstigna ur underjorden, följde de fyra männen stranden uppför den lilla strömmen. Stigen var så smal, att den ene måste gå bakom den andre. Främst gick säckpiparen med tunga, matta rörelser, dock skred han jemförelsevis hastigt framåt tillfölje af sina långa lemmar. Till honom slöt sig Mac Leary. Äfven nu följde han sin beskyddare under ett drömlikt tillstånd. Sedan han nu visste att Dougal ej hade dött under hans knif, föreföll honom den plötsliga vexlingen i hans lif visserligen smärtsam, men ej så gräslig som i motsatt fall. Han kunde ej tänka på framtiden. Ehuru han sedan sin barndom varit van att handla och sörja för sig sjelf, tycktes han plötsligt hafva förlorat all sjelfständighet. Likt en drunknande fästade han sig med hela sin själ vid den enda återstående förhoppwirsen, att hans äldrige anförvandt hade öfvertagit omsorgen om honom.