Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1869, sida 1

Från Berlin. (Korrespondens till Handelstidningen.) Berlin den 6 Juli 1869. De parlamentariska förhandlingarne vid nordtyska förbundets riksdag voro på sista tiden, kort före sessionens slut, af stort intresse, något, som man icke alltid kan säga om dem. Riksdagen skulle skaffa penningar, men afböjde mycket ovilligt denna begäran. Att Tysklands omgestaltning, sådan den sedan år 1866 företages, är en mycket dyr manipulation, låter ej förneka sig. Vi hade föreställt oss saken billigare. Före år 1866 lefde de små tyska staterna under den preussiska härens skydd, och denna här underhölls af Preussen ensamt. Det är rättvist — sade vi till de små staterna, att J hjelpen till att bära bördan; oss blir den i tidernas längd för tung. Det nordtyska förbundet uppstod, och hären blef en förbundsinstitution. Sedan dess bjelpa förbundskamraterna kraftigt till med bördan, men vi våga ej påstå, att densamma derför tynger serdeles mindre på våra skuldror. Ehuru hela verlden bär freden på läpparne, och oaktadt mången dufva med olivblad kryssat fram och tillbaka öfver Rhen, anse vi oss dock förpligtade att hålla en kolossal armå på benen. Skall man väl klandra våra statsmäns försigtighet, då chauvinismen i Frankrike och friherre von Beusts hat i Österrike framställa sig såsom allierade makter?j Dessutom vilja vi ändtligen ega en sjömakt, som motsvarar våra kusters utvidgning och våra sjöaffärers omfång i aflägsna verldsdelar. Det der kostar förvånande mycket penningar, hvilket hvar och en gerna skall tro, sedan han sett de nya mårinetablissementerna i Kiel, Heppens o. s. v. Trots allt detta, har det preussiska finansväsendet alltid befunnit sig i en ordning, som i en tid, då Haussmanns principer alltmer och mer konsolidera sig till ett allmänt system, lörtjenar verklig beundran. Intet är naturligare, än att man gerna vill öfverföra denna mönster-finanshushållning på nordtyska förbundet. Men då kommer finansministern förlidet år emot oss med statsräkningen, i hvilken, för första gången under Preussens statslif, förekommer ett deficit, ett helt obetydligt litet deficit på endast 5 millioner. Det är en så ömklig bagatell, att det ej lönar mödan att göra detsamma betäckt genom tillökning af de löpande inkomsterna. Finansministern vill, i hopp om bättre tider, taga de par millionerna ur statskassans aktiva behållning. Detta kallar man att lefva af sitt kapital. Detta irrationella steg bar kännbart hämnat sig. Fjorton dagar före riksdagens slut förklarar den preussiske finansministern plötsligt för förbundskanslern, att deficit i Preussens statskassa för 1870 antagligen skall komma att uppgå till öfver 13 millioner, och att hjelp mot denna , stigande flod endast är att söka hos förbundet. Man må öka förbundets inkomster genom nya skatter, på det att Preussens tillskott till förbundsutgifterna må kunna minskas med beloppet af deficit. Nu hopsamlar man i hast en mängd beskattningsföremål: ett grått skattemoln sväfvar plötsligt öfver riksdagen och nedsänder ett mildt regn a skattepropositioner — ett mildt regn, ty de särskilda dropparne äro ej tunga, endast deras mängd är obehaglig. För blifvande finansministrar är det nyttigt ati kunna pröfva skatteregnets fruktbarhet på dess qvalitet; se här dess beståndsdelar ÄL————.———————————