Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1869, sida 2

lyste i hans hållning, medan han betraktade modern och hennes barn. Likt en vemodig afskedshelsning arbetade en smärtsam suck sig fram ur hans bröst, och derefter vände han sig sakta bort. Dougal andades tungt och rosslande; åsynen af den gripande scenen utöfvade en djup verkan på den gamle boskapstjufven. För första gången efter sedan han blifvit sårad erfor han en längtan att blifva återställd och att få vandra ännu längre bland de lefvande. Säckpiparen lutade sig ned till honom. Vid hans befallande vink skyndade hans unge anförvandt och Frolic fram, och likaså beredvilligt lade de handen vid verket, då han genom tecken uppmanade dem att biträda honom vid att bära den sårade till det rum, hvilket den unge Rob Mac Leary så länge hade bebott som FortesmieuBåde han och advokaten tycktes ned ifver begagna detta tillfälle att afägsna sig obemärkta. Sakta och varsamt smög den af så nånga olikartade elementer sammansatta sruppen ut ur rummet. Ingen af den warvarande familjen aktade på de bortzående, ingen af dem märkte att dörren illslöts. Men äfven de bortgående sågo sig ej,illbaka. Tigande buro de sin börda öfver len långa förstugan; tigande och endast tlydande säckpiparens vink, lade de Dou-! sal på den mjuka bädden. Först då den l! istnämnde förklarade att han låg väl, ände gubben sin uppmärksamhet tilll; nnat. — Ligg stilla här, Dougal, sade han: ned darrande röst, som tydligt visade, ll tt de nyss upplefda scenerna hade ut-li