Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1869, sida 2

statens allmänna intressen — tjena dyliks församlingar att knyta och stärka sam bandet mellan samhället och individerna hvilka nu ej längre utgöra medvetslös: kuggar i en mekanism, utan lefvande gre nar i en organism, af hvars lif de genom strömmas, likasom de bringa densamme ständigt nya safter och ny kraft. Folkmötena böra alltså omfattas af alls frisinnade och upplysta medborgares varms sympatier. Men detta får icke vara et overksamt deltagande. Män med högre insigter, fosterländska tänkesätt och 16rmåga att göra dem gällande genom ordet böra fastmer infinna sig vid sådana möten, för att leda menigheternas omdömer in på rätt väg. Ty förvillelser kunna här blifva lätteligen rådande, och ju större betydelse man skänker åt sådana församlingars resolutioner, desto mera måste man vara angelägen, att de åsigter, man sjelf omfattar såsom sanna, må blifva äfven allmänt erkända. Vi kunna alltså ej undgå att skänka vår högaktning åt de akademiska lärare vid Upsala högskola, som, enligt hvad ortens tidningar berättat, infunnit sig å solkmöten i närheten af lärdomsstaden och uppträdt med sakrika anföranden, upplysande och beriktigande åtskilliga falska meningar, som der velat framträda. Professorerna Ribbing och Rydin — ty det är dem denna heder tillkommer — hafva också haft den tillfredsställelsen att finna det deras ord vunnit församlingarnes erkännande och att resolutionerna blifvit ofta fattade i enlighet med deras framställningar. De meningar, som sålunda blifvit uttalade, hafva ej alltid varit våra — vi kunna alltså yttra oss så mycket mer opartiskt i saken — men de hafva dock utgått ur en öfvertygande bevisning, i stället tör att eljest den toma deklamationen, särdeles då man vädjar till lidelserna, här spelar en så stor roll. Det föredöme, som hrr Ribbing och Rydin här gifvit, bör lända till efterföljd, varande det då angeläget, att män med frisinnade tänkesätt gripa verket an, ty det är lika illa, om folkmötena komma in i en återgående riktning, som om de drifvas in på ytterligheternas bana. Hos vårt folk ligger en benägenhet för båda dessa motsatser. I dess lynne ligger en stark konservatism, som ej vill veta af något framåtgående i frisinnad riktning, särdeles när det gäller de kyrkliga förhållandena; men det ligger också deri en icke ringa håg till stora ansatser, hvilka kunna slå betydligt öfver målet. Vi äro alla barn af denna natur, och deraf förklaras både våra goda egenskaper och våra svagheter; men den mogna eftertanken bör komma de ädla böjelserna till hjelp, på det att samhället — såväl det större som det mindre — må fortgå på den lugna och säkra utvecklingens bana. Dertill behöfves en samverkan af alla goda krafter, och ingen har rätt att dertill vägra sitt bidrag, det må vara större eller mindre. Det ligger ett sträfvande hos demokraiska stater — och mot demokratien går hela den civiliserade verlden — att öfverlytta vigtigare beslut rörande statens allmänna välfärd från representantförsamingen till primärförsamlingen. Sednast inna vi lärorika yttringar af detta sträfvaude inom vissa kantoner af det fria Schweiz. Det är väl egentligen endast i smärre stater ett sådant direkt ingripande . lagstiftningen kan öppnas åt primärörsamlingarne; men indirekt, d. v. s. geom uttalande af opinioner, hvilka verka å representantvalen, kunna dessa föramlingar komma att utöfva ett stort inlytande på statslifvet. Särdeles gäller letta inom kommunerna, hvadan man der ör noga uppmärksamma och akta de neningar, som på allmänna möten uttaas, vare sig de leda till formulerade reolutioner, eller ej. Den gamla s. k., allnänna rådstugan utgjorde at ålder stadsommunernas primärförsamling, hvilken gde en ganska vidsträckt beslutanderätt. )enna har nu på de flesta orter öfvergått ll representantförsamlingen — stadsfullkäktige — som i sin hand samlat en god el af den makt, som förr tillhörde dels en offentliga myndigheten, dels folkföramlingen; men dessa representanter böra ke upphäfva sig till en ny sjelfrådig yndighet, utan vaksamt beakta menigeternas föreställningssätt och önskningar. Professor Ribbing har inför sina komimter i Upsala, uppå derför utlyst möte, dogjort för sitt uppdrag såsom riksdagsan förmedelst en genomförd framställing rörande den riksdagsperiod, som hans andat omfattat. Detta bevisar att prossor R., som hyste stora betänkligheter ot vår nuvarande sfatsförsattning, satt g in uti dess anda långt mera, än mån-st n, som nitälskade för denna författning.!v O— — —— ——— imt hans sista krafter; — ligg stilla, !