Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1869, sida 2

säga; men tecken dertill förspordes, då riksdagen icke respekterade de ordinarie anslagen, utan gjorde i handling gällande sin rätt att öfver dem förfoga. I konstitutionsutskottets sammansättning vid 1869 års riksdag gjorde den segrande landtmannalistan en betydlig förändring, i det man helt raskt beslutat sig för att utgallra alla, som kunde hänföras till det under förra riksdagen uppdykade yny-liberala Eirect Så förkastades Jonas Anderson, Uhr och Ola Jönsson; Blanche var död och Lithner var af sjukdom icke anländ till riksdagen. I deras ställe insattes landtmannapartiets män Hedengren och Medin, hvartill kom, för Östgötarnes skull, Lönnberg, hvarjemte äfven Sjöberg (kommersrådet) och Witt (kaptenlöjtnanten) vetat så ställa sig, att de nu funnit nåd för landtmannapartiets ögon. De ynyliberale hade utan trifvel sjelsve vållat mycket af denna dekonfityr, i det att de dels räknat på att få ett stöd för sina demokratiska syften hos bönderna, dels öppet röjt sin afsigt att spränga landtmannapartiet, genom att undanskjuta de aristokratiske ledarne. Men detta lyckades icke, och allmogens representanter visade mer än en gång under riksdagens lopp, att de vilja hafva ett streck för demokratien, nemligen besutenheten. För en utsträckning af de politiska rättigheterna längre ned, eller till den obesutna arbetareklassen, äro nämnde representanter visserligen ännu icke mogne. Det fordras att stå på en högre och ideellare ståndpunkt, för att gå in härpå. — Första kammaren återvalde hrr Bergstedt, Ch. Dickson, Uggla, Rydin och Munck af Rosenschöld (den sistnämnde med knapp majoritet), hvarjemte såsom nya ledamöter insattes hrr Trolle, grefve Charles Em. Piper, Brummer, Ludv. Almqvist och frih. Nordenfalk, i stället för v. Geijer, C. Hammarbjelm, grefve Fritz Piper, frih. Stjernblad och d:r Landgren, af hvilka sistnämnde den förre ingick i Försvarsutskottet och den sednare hade afsagt sig riksdagsmannauppdraget. Någon förändring i utskottets karakter lärer väl icke hafva legat i detta val. Utskottet har vid denna riksdag förehaft vigtigare ärenden än vid de föregående. Motionerna om nedsättning i andra kammarens arvode (af hrr Treffenberg och Valln) afstyrktes, likasom ock hr Bjerkanders om förtydligande at 23 Sen, rörande samma arvodes beräkning, hvilket ej ansetts behöfligt. Decharge-betänkandet var nu affattadt i fem rader — att ingen anledning till anmärkning förekommit — och bifölls af båda kamrarne utan diskussion, till trots af en reservation af hr Siljeström, som önskade att konstitutionsutskottets granskning af statsrådsprotokollerna skulle leda till ett principbetänkande, men icke till en anklagelseakt. Den 72 S:n regeringsformen framkom åter, och äfven nu föreslog utskottet, att föreskriften, det riksbankens sedlar skulle gälla såsom mynt, måtte utgå, likasom ock att föreskriften att de skola inlösas medsilfrer skulle förändras till: ,,efter deras lydelse, hvarigenom banken alltså skulle kunna utgifva sedlar förskrifna med betalning i guld. — Men äfven nu förkastades dessa ändringsförslag af andra kammaren, oaktadt ett par af landtmannapartiets ledare, hvilkas inflytande tydligen blifvit alltmer reduceradt, talade derför. Utskottet fick till sin pröfning en anmärksanledning mot krigsministern af Sven Nilsson, rörande rotering af några hemman i Orebro län; men ansåg densamma ej böra leda till någon åtgärd, hvilket också blef riksdagens beslut. Utskottets stora arbete — ett betänkande om 40 sidd. — är dess utlåtande angående ny föreningsakt mellan Sverge och Norge, hvilket blef färdigt först den 16 April, oaktadt här i sjelfva verket ej förelåg annat än att antaga eller afstyrka Kongl. Maj:ts proposition oförändrad, då denna blifvit samtidigt förelagd Norges storthing. Utskottet tillstyrkte att förslaget måtte antagas att hvila till vidare grundlagsenlig behandling, motiverande denna åsigt på tvenne sidor; det öfriga utgör en ganska intressant historisk redogörelse för den unionella frågan ätvensom för det nu framlagda förslaget till ny föreningsakt, hvilken gör utskottets sekreterare, såvida han är dess författare, all heder. Hr Uhrs motion om utsträckning af valrätten till andra kammaren blef lätt affärdad, hvaremot hr Bjerkanders motion om upphäfvande af konungens rätt att allena stifta ekonomiska lagar framkallat en mycket lärorik utredning af denna fråga från utskottets sida, en afhandling, som alltid skall läsas med nöje. Utskottet afstyrkte dock motionen och detta blef äfven riksdagens beslut.