Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1869, sida 2

Göteborg den 4 JuniVid 1869 års riksdag hade, såsom v redan antydt, den opposition mot regeringen, som gjort sig gällande vid den föregående, om ej upplöst sig, dock antagit en annan karakter. De ledande männen för dessa syften hade lärt sig inse, att om den närvarande regeringen störtades, så skulle åtminstone icke de personer, som dertill bidragit, kunna bilda någon ny Några af dessa herrar hade väl ock börjat finna sig i omständigheterna; andra började skygga tillbaka för den ande de velat uppbesvärja, särdeles efter det oroligheterna i Skåne funnit försvarare inom deras eget partis leder. Mer än en hade väl ock börjat finna sitt eget inflytande i landtmannapartiet så förminskadt, att deras ställning der blifvit föga behaglig. Så hade tonen rörande den De Geerska ministerens , kraftlöshet och nödvändigheten af nya personer, för att draga konseqvenserna af representationsreformen, blifvit ganska nedstämd. Men på samma gång regeringen sålunda såg sig vida mera fredad mot anfall, torde den hafva märkt en större slapphet eller likgiltighet hos sina vänner. Många af desse ansågo sig nemligen nu kunna yttra sig friare mot regeringen i saker, der de icke delade dess åsigter, utan att det finge betraktas såsom misstroende. Det var isynnerhet sallet rörande anslaget till vapenöfningar, der andra kammaren med stor majoritet yrkade på nedsättuing, ehuru utgången, vid den sammansatta voteringen, blef en annan. Så fattades äfven andra beslut mot regeringen, t. ex. rörande normalstaterna för Tullverket och Statens jernvägar, m. m., hvilka beslut blefvo desto obehagligare, ju mera de departementschefer, hvilka ärendet rörde, kämpat deremot. Mycket af detta obehag torde man dock kunna hafva undvikit, derest regeringens ledamöter icke byggt alltför mycket på kraften af sina egna ord, utan ställt sig i närmare personlig beröring med ledamöter af kammaren, särdeles inom statsutskottet, hvilka velat och kunnat uppträda på regeringens sida. Det erfordras stor auktoritet, mycken detaljkunskap och en öfverlägsen talareförmåga hos en departementschef att kunna beherrska en kammäre med sitt eget ord allena, särdeles då inom denna kammare finnas män med talang och sjelfständig ötvertygelse. Handlingssättet bär prägeln at den redbarhet och känslan af sina afsigters renhet, som utgör det moraliska draget hos den närvarande rådkammaren; men inom det politiska lifvet fordras äfven den kloka beräkningen af de utvägar, som böra begagnas för ändamålets vinnande. Regeringens vänner visste ofta alls icke hvad regeringen sjelt tänkte och ville, och mer än en kände kanske sin fåfänga sårad deraf, att statsrådets ledamöter ignorerade dem, under det man visade mycken uppmärksamhet mot sina antagonister. Under det regeringen sålunda var föga eller intet utsatt för några fiendtliga angrepp, var hon ej heller synnerligen understödd, och befann sig derföre i en temligen isolerad ställning. Man tyckte sig ock hos mer än en af statsrådets ledamöter förmärka trötthet och önskan att blifva aflöst från sin post af någon annan. Huruvida deri äfven ingick något missmod eller missnöje med representationen, är svårt att