Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1869, sida 2

vergång till och trohet mot partiet voro på förhand utdelade. Att det s. k. partiet så lunda skulle inträda i 1868 års andra kammare med majoritet, var att förutse då ingen samlad eller ordnad makt stod på andra sidan. Så segrade också , landtmännen i konstitutionsoch statsutskottet, men lågo under i lagsamt till en del i bevillningsutskottet. I det förstnämnda aj alla dessa utskott hade det segrande partiet bibehållit Ola Jönsson, Uhr, Nils Larsson och Berger, men insatte såsom nya ledamöter: Jonas Andersson, frih. Koskull A. Blanche, P. Lithner, frih. Liljencrantz och P. A. Siljeström, af hvilka de 4 sednare väl tagit inträde hufvudsakligen såsom oppositionsmän. Om frih. Liljencrantåtog sig i första hand utrikesministern, så borde Lithner och Siljeström förtjena ssina sporrar mot ecklesiastikministern, hvarjemte Blanche väl finge handla efter somstäpdigheterna. Ett bestämdt opposistionselemeut var emellertid härmed infördt si det utskott, som hade att granska statsrådets protokoller, och frukterna deraf sskulle äfven visa sig i utskottets dechargebetänkande. Genom C. A. Larssons öfverflyttande till statsutskottet hade landtmännen väl trott sig paralysera denne sin värste motståndare, hufvudmannen bland östgötarne. Första kammaren hade till konstitutionsutskottet återvalt hrr Munck af Rosenschöld, Rydin, v. Geijer, Charles Dickson, C. Hammarhjelm, L. Landgren, hvaremot hrr Trolle, Ö. Nordenfelt, J. S. Ekman och v. Köck fått lemna plats för brr C. G. Uggla, C. F. Bergstedt, frih. Stjernblad och grefve Fritz Piper, i hvilka personalförändringar låg en eftergift åt det högadliga intresset, på bekostnad af det s. k. penningväldet-, eller ,, Göteborgsintresset. Den mot regeringen riktade oppositionen understöddes från regeringens sida af en ömtålighet, som tjenade partiets syften. Ett litet anslag till ett laboratorium höll på att blifva en kabinettsfråga, ej blott för krigsministern, utan för hela, eller åtminstone en god del af konseljen, oaktadt flera representanter, som härvid röstade mot krigsministern, uttryckligen förklarade. att det skedde uteslutande för sakens skull, utan misstroende till krigsministern. Vid frågan om handelsoch sjöfartsfonden uppställdes af rådkammarens förste man beslutet såsom förtroendevotnm, och följden blef äfven att regeringen segrade med stor majoritet. Sednare under riksdagens lopp vållade en liten förändring i anslagen till tredje hufvudtiteln utrikesministerns afgång. Regeringen hade alltså inträdt på den parlamentariska banan tidigare än representationen hunnit följa med, då man inom de två gamla borgareoch bondestånden varit van att nedsätta och vägra anslag, utan att detinverkade på styrelsen. Många ledamöter inom andra kammaren hade derföre svårt att sätta sig in i den nya situationen, och då ansågo de sig kunna äfven nu afslå en regeringsproposition, utan att beslutet betydde annat än att man i den delen var af olika mening med regeringen, till hvilken man i öfrigt hyste fullt förtroende. Det inträffade också under riksdagens lopp, att konungen fann sig föranlåten förklara, att den nya riksdagsordningen icke förändrat regeringsformens anda, hvilket ville med andra ord säga, att riksdagens beslut icke borde ega den inverkan på ministerens bestånd, som de afskedssökande ministrarne sjelfva beredt dem. Emellertid var det, såsom sagdt är, på denna rådkammarens uppfattning och känslighet, som oppositionen byggde sina planer, att undanrödja den förhatade ),De Geerska ministeren, arbetande för detta syfte både uppoch nedifrån. Den häf tiga ovilja, som uppstod i hela landet, när denna plan höll på att till en del lyckas, nedsatte dock tydligen aspiranternes förhoppningar, så att förhållandena vid 1869 års riksdag visat sig helt annorlunda. Redan den 11 Mars hade 1868 års kontitutionsutskott fullbordat granskningen , af statsrådets protokoller och afgifvit sitt betänkande derom, det första af detta utkotts memorialer vid denna riksdag. tskottet hade icke funnit någon anledning utt göra anmärkningar mot statsrådet efter 106 eller 107 S regeringsformen, men hade ill riksdagen ,,anmält fyra regeringshand4 ingar, som synts utskottet anmärkningsvärda, en ny, mildare form för ogil1 1 ande af regeringsåtgärder, hvilken incommit under den gamla ståndsförfattninsen, men hvilken är främmande för grundagen. Några reservanter, hrr Siljeström, f 3lanche, Lithner och Ola Jönsson, yrkade l, mmärkningar äfven i andra punkter. C Debatten härom i andra kammaren, hvar-II ör en utförlig redogörelse förekom i Han-It rente döde stod frisk och välbehällen u