Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1869, sida 2

mente döde stod frisk och välbehållen framför honom, kände han sig lättad. Han insåg visserligen att Barrow hade bedragit honom, men han var långt ifrån att känna något missnöje deröfver. Endast skarpare och misstrognare spejade hans falska ögon bakom de blå glasen omkring i kretsen, för att ej låta något undgå sig, hvilket måhända kunde tjena till att befästa hans ställning och öka hans välde öfver de af honom med slug beräkning valda offren. Männen hade nemligen knappt nedsatt sin börda, då de båda systrarne sprungo upp med det glada utropet: mr Fortis! och sträckte sina händer så förtroligt emot honom, som hade de at honom väntat en lugnande förklaring af den scen, som utvecklade sig för deras ögon. Fortis visade äfven en djup sinnesrörelse, då han blickade upp. Men så snart han helsades med omisskännelig värme af de båda systrarne, och isynnerhet af Eva, tycktes han erfara ett elektriskt slag. Utan att bry sig om de öfriga närvarande, tryckte han med synbar förtjusning de framräckta händerna, hvarefter han gick fram till Evas sida, likasom hade han redan en helig rätt till henne. Eva tillät detta, men både hon och systern insågo att de voro skyldiga den förvånade modern en förklaring, och ehuru de ryste tillbaka för den öfvertäckta kroppen på båren, egde de likväl nog fattning att presentera Fortis för mrs Mac Ivor och den unge lairden, såsom den väntade gästen och reskamraten. Fortis bugade sig allvarligt, men likväl artigt. Den unge lairden besvarade helsningen!