Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1869, sida 2

— Ni har kanske rätt, svarade den bekymrade modern, — och det är visst dåraktigt att låta hänföra sig af en obestämd fruktan, men man kan ej alltid värna sig derför. Advokaten ämnade svara, men han hejdades af ett buller, framkalladt deraf, att stegen af flera män långsamt nalkades dörren. Allas blickar riktades nu ditåt. Den öppnades slutligen, och i förstugans halfdunkel syntes en grupp af män, hvilka buro ett tungt, i täcken höljdt föremål på en bår, sammanfogad af bräder och äkter. Främst gick Frolic, den tystlåtne schippewän, med ett handtag i hvardera hanlen. Efter honom följde säckpiparen och Fortis med hvar sitt handtag. Dödstystnad herrskade i rummet; under ingestfullt stillatigande åsåg man huru de re männen försigtigt inburo sin börda ch nedsatte den i närheten af kaminen. Endast Whiteleaf, hvars skarpa blick ade upptäckt en menniskokropp i det nhöljda föremålet, hade rest sig till hälfen, gripen af en förfärande misstanke, nen han satte sig likväl åter hastigt. Han ände ej Fortis personligen; den inhöljda estalten kunde således vara den från sjön ppkastade kroppen af fremlingen, som å hans anstiftan hade blifvit stött öfver ord. En lätt darrning genombäfvade vid enna misstanka hans sammanlutade ropp, och likasom hade han sökt fastycka sina blå glasögon, betäckte han tt ansigte med den högra handen.. Först å ett gemensamt utrop af de båda syrarne förrådde för honom, att den för