Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1869, sida 3

Blandade ämnen. Codex sinaiticus. Den grekiska bibel, som Tischendorff år 1859 upptäckte i biblioteket i klostret å Sinai, och hvilken såsom bekant afgjort den gamla tvisten teologerna emellan angående det törfalskade stället i Johannis bref, hvilket skulle bevisa den s. k. treenighetsläran, har nyligen blifvit ryska kronans egendom. Tischendorff förde det dyrbara manuskriptet till Petersburg, der det fortfarande finnes. Efter flera års underhandlingar med munkarne på Sinai, har ryska sändebuet i Konstantinopel för kort tid sedan ingått den fverenskommelsen med dem, att ryska regeringen skulle erhålla nämnda manuskript, mot det att klostret begåfvades med rikliga skänker. Codex sinaiticus befinner sig således i kejserliga biblioteket i Petersburg såsom en skänk af kejsar Alexander. Professor Tischendorff bar samtidigt af kejsaren blifvit upphöjd till medlem af den ärftliga ryska riksadeln. Farlig klippa i Atlantinska oceanen. Kapten Norton, förande skeppet ,Sandusky, som d. 6 Maj anlände till Newyork från Bordeaux, berättar, att han d. 30 sistl. Mars upptäckt en omkring 15 fot hög klippa i Norra Atlantiska oceanen på 449 9 å N. lat. och 230 1 V. long. från Greenwich. Klippans vestra sida var af oval skapnad, den östra hade ett mera lodrätt utseende. Kapten Norton passerade på en qvartmils afstånd norr om densamma, hvarunder fartyget gjorde 7 knops fart vid tillfället, så att man var ur stånd att kunna göra några närmare undersökningar. Fartyget seglade under en half timme derefter synbarligen i jemförelsevis grundare vatten. En mystisikation. För fyra år sedan fanns vid utgräfningar i Aachen en sten, hvilkens inskription tycktes intyga, att man här hade upptäckt Karl den Stores grafvård. Inskriften var af följande innehåll: ,,In hoc sepulchro tumulus sunt ossa Caroli Magni. Detta märkvärdiga fynd väckte stort uppseende och många voro de troende, som vallfärdade till stenen för att beskåda detta intressanta minnesmärke. Då det emellertid äfven fanns personer, som betviflade inskriptionens äkthet, nedsattes en komite at lärda forskare, hvilka slutligen kommo till det resultat, att här förelåg en förfalskning, och, heter det i deras betänkande, ,i Aachen förefinnes för närvarande en offentlig hemlighet, att en byggmästare har åtit tillverka och nedgräfva stenen för att gyckla med en bekant arkeolog. Rozsa Sandor. Om denne vidtbekante ungerske röfvares återfall i sina gamla röfvarevanor beätta ungerska tidningar följande. Knappt hade Rozsa Sandor, efter sitt benådande från lifstidsängelse mot hedersord att förhälla sig stilla, återkommit till sin hemort, förrän det ena poströfveriet följde på det andra och den allmänna säkerheten blef så hotad, att regeringen såg sig nödgad ut ditsända grefve Raday såsom konglig kommisare. Han lyckades äfven göra slut på röfvareväendet och få fast icke mindre än 60 personer, som voro misstänkta för ett stort i Szegedin bezånget poströfveri. Undersökningen har ådagaagt, att Rozsa Sandor var hufvudman och ledare för detta band. Vaktposten vid Theiss-bron hade fäst sig vid, att Rozsa Sandor hvarje afton med .vå ystra hästar for öfver till banatet och kom gen andra dagen mellan kl. 5 och 6 på morgonen; dessutom hade kommissarierna, hos en miss