Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1869, sida 3

Ekonomiskt. Nytt förfarande att, utan användande af färger, anbringa de mest varaktiga och sköna anlopningar å guld, silfver, koppar, nysilfver, messing, jern, zink m. fl. metaller, af C. Puscher. Med svafvelammonium äfvensom anilin-lackfärger har man hittills gifvit metaller de skönaste färgnyanser; men båda delarne ega allt för ringa varaktighet att kunna rekommenderas. Det med svafvelammonium bildade vackra öfverdraget förändras snart af luften och är svårt att få likformigt i färgen. Lika olägenhet hafva anilinternissorna (ehuru sköna de än äro), enär deaf ljuset blekas och förstöras. I Puschers metod ingår väl svafvel, men han låter detta, jemte andra tillsatser, bilda en mycket tjockare hinna af svafvelmetall, analog med den inaturen förekommande, t. ex. blyglans. Denna förändras, som bekant är, endast af de mest koncentrerade syror och alkalier. Utspädda åstadkomma dessa deremot ingen verkan å svafvelmetallen. Metoden är lätt att utföra, utan nämnvärd kostnad, och fordrar ringa tid: På 5 minuter kunna messingspjeser till tusental i här nedan närmare beskrifna lösning erhålla färger från guldgult till kopparrödt, derefter karmosin, vidare mörkblått, ljusblått och blähvitt (liknande blyglans) och omsider rödaktigt hvitt. Färgerna hafva den skönaste klarhet och fästa så säkert, att den förut i syror och lut väl rengjorda messingen tål polerstålet. Receptet härtill är som följer: 3 lod undersvafvelsyrligt natron löses uti 1 . vatten; härtill blandas en förut gjord och klarad lösning af 1 lod blysocker uti t. ex. en kanna vatten. Blandningarne bestå nu af ett dubbelsalt: undersvafvelsyrligt natron och undersvafvelsyrligt bly med det förstnämnda i öfverskott, och uppvärmes vätskan till 70 å 80 gr. Reaumur, hålles genom inbäddning i hårfilt med oförändrad temperatur, och pjeserna inläggas. Nu utfälles svafvelmetall å de inlagda ämnena, och färgnyansen, som förut är nämndt, beror af tiden för utfällningens fortgång. Jern antager endast en blå färgton, zink bronsfärg och koppar alla de förutnämnde, med undantag af den guldgula. Bly och tenn förblifva oförändrade. Om man, i stället för blysocker, begagnar kopparvitriol, så antager messingen en serdeles skön högröd färg, hvilken, om utfällningen får längre fortgå, antager den bland de många, hvarandra aflösande nyanserna (med undantag af de gröna) och till sist en brun färg, som spelar i grönt och iris-schatteringar af utmärktaste skönhet och hållbarhet. Zink endast utfäller och nederslår kopparen ur denna blandning; men om man åter tillsätter något af blysockerlösningen, antager zinken en vacker svart färg af stor varaktighet, och medelst en tunn öfverpensling med vax höjes ännu mera kulören. Detta vaxöfverdrag är att rekommendera för alla förut nämnda färger, såsom bidragande till dessas intensitet och hållbarhet.