Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1869, sida 3

Blandade ämnen. En mekanisk arm och hand, Följande vackra bevis på den konstfärdighet, för hvilken den svenska befolkningen tyckes hafva medfödda anlag, omtalas af Vesteråstidningen , Aros, till hvilken en korrespondent skrifvit nedanstående: Den 28 Aug. 1568 omkring kl. 5 e. m. inträffade vid Surahammars bruk i Sura socken den olyckshändelsen, att snickaren Ramströms derstädes 13-årige son, hvilken var sysselsatt i brukets verkstäder, vid det han gick förbi tvenne i gång varande och till valsverket hörande så kallade koppeltrillar, halkade omkull och dervid kom emellam kuggarne på nämnda trillar, hvarvid venstra armen hel och hållen krossades samt afslets tätt invid axeln och högra handen svårt skadades. Brukets läkare efterskickades genast, och på yrkande af honom insändes gossen på natten till lasarettet i Vesterås, för att der erhålla den vård, som var af nöden, och der vederbörande läkare fann nödigt att vid handleden aftaga den svårt skadade högra handen. Gossen var nu således beröfvad sina begge händer och hela venstra armen. Efter tre månaders vistande på lasarettet utskrefs han derifrån nästan fullkomligt läkt samt i öfrigt frisk och vid godt mod, ehuru stympad. Men hvad skulle han nu kunna sysselsätta sig med? Fadren, hvilken är en skicklig arbetare i sitt yrke och eger mycken fallenhet för mekanik, nu seende sin son urståndsatt att i ringaste mån kunna hjelpa sig sjelf och bidraga till sin försörjning, började genast fundera på, huruvida det icke vore möjligt att på mekanisk väg åvägabringa något, som till någon del kunde ersätta åtminstone den högra handen. Efter många försök lyckades han åstadkomma en tång, som genom ett bandage fästes vid armen, och hvilken tång, genom armens krökning och utsträckning, öppnar och sluter sig och med hvilken gossen kan taga och fasthålla saker. Men fadrens bemödanden stannade dock icke härvid. Då han såg sig hafva lyckats förskaffa gossen ett, om ock ofullkomligt, hjelpmedel för praktisk verksamhet, fattade han den föresatsen att äfven söka konstruera något, som kunde ersätta den saknade armen. Ramström satte genast sin plan i verket och har också efter mycket arbete och icke liten uppoffring af tid lyckats åvägabringa åt gossen en arm med hand, som väl är ofullständig, men dock gossen till mycken nytta. Sjelfva armen är sammansatt af trä, kork och fjedrar af jern med ledgångar vid armbågen, handleden och på handens inre sida. Den är fäst vid axeln medelst remmar, hvilka spännas öfver kroppen. Någon rörelse åt armen vid axeln har icke kunnat åstadkommas, utan befinner sig armen i hängande ställning. Vid armbågen åstadkommes rörelsen genom axelns höjning och sänkning. Handledens mer eller mindre krökning bestämmes genom en fjeder med knäppen samt handens mer eller mindre hopknipning äfven genom en dylik fjeder. I den position dessa led ställas förblitva de, tilldess de omsättas, så att om man t. ex. i handen sätter någonting, fattar handen detsamma genom tryckning på ofvannämnda fjeder och fasthåller det ganska hårdt. Gossen är dymedelst i stånd att äfven bära ej obetydliga tyngder. Med nu nämnda konstgjorda händer och arm är han i stånd att uträtta åtskilliga saker, hvaraf vi, såsom mest anmärkningsvärda, må nämna, att han skrifver en ganska redig och läslig stil samt spelar åtskilliga mindre stycken på messingsinstrumentet B-cornetti. Fadren, seende sig hafva mökatå anskaffa sin son nu nämnda, om ock ofullständiga, hjelpmedel för verksamhet, hoppas småningom och efter mera vunnen erfarenhet kunna i väsendtlig mån förbättra och komplettera dessa, så vidt hans tid och knappa tillgångar kunna medgifva. Ett verkligen förvånande stilprof af den vanföre gossen har blifvit redaktionen tillsändt.