Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1869, sida 3

Något för tobaksrökare. (Af prof. Vogel.) Det för bläsyra mest känsliga reagens är, enligt prof. Schönbeins uppgift, guajac-papper, fuktadt med en mycket utspädd lösning af kopparvitriol. Detta papper beredes genom att upplösa 3 grammer guajac-harts uti 100 grammer alkohol. Ifäri neddoppas vanligt olimmadt sugpapper, som derefter torkas. Före användandet fuktas papperet med ofvannämnda kopparlösning. Nedläggas nu till prof några bitar cyankalium på botten i en öppen flaska, och ett med kopparlösning anfuktadt guajac-papper hålles öfver öppningen, så färsas detta djupt indigoblått. Endast den från cyankaliet utdunstande blåsyran, knappast af luktsinnet märkbar, är tillräcklig att frambringa denna ljupblå färg. Författaren föranleddes att vid röken af en cigarr göra samma försök med guajac-papper, och färgen framstod inom kort så tydligt blå, att man derom kunde misstaga sig. Ytterligare försök ver en rykande tobakspipa, till och med upphängande af sådant papper uti ett med tobaksrök uppfyldt rum, gåfvo, fast något långsammare i sednare fallet, samma resultat. Man kunde invända, att den blå färgen möjligen härvidlag orsakades at i tobaksröken befintlig kolsyrad ammoniak, hvilken på kopparlösningen hade sådan inverkan; men ett uti endast kopparlösning indränkt papper blef af röken oförändradt. Tobaksrök innehåller äfven en icke så obetydlig mängd svafvelväte, hvarom man kan öfvertyga sig genom att låta röken passera öfver ett fuktadt blyeller nitropussidpapper, och tillvaron i tobaksröken af två så oangenäma och farliga beståndsdelar är således faktiskt och vetenskapligt bevisad. Kaninen, en landsplåga i Australien. Detta lilla djur, ursprungligen infördt från England till Australien, hotar nu denna nyaste verldsdel att, synnerligast uti dess glesare befolkade trakter, blifva för dessa hvad gräshopporna voro för Egypten. För blott ett å två år sedan hörde det till sällsyntheterna att i busknejderna finna en enda kanin; men de vilda afkomlingarne af de importerade hafva så tilltagit i mängd i vissa departementer, att de hota äta ut fåren från betesmärkerna. Mr Robertson, stor landtbrukare och boende i närheten af Colak, har utlofvat ett premium af 4till 5,000 2 sterling för utrotande af denna landsplåga, och han beräknar att kostnaden skall gå honom till 10,000 sterling med aflöning till jägare och slagtare, innan han kan vänta sig någon märkbar framgång uti minskandet af den skada kaninerna åstadkommer. Djuren äro mer eller mindre spridda öfver nästan hvarje provins, och man har sett dem till och med löpande in och ut i trädgårdarne uti Melbourne. Såsom föda föredraga kaninerna framför allt annat de skönaste af Australiens blomsterväxter — allt smakar dem väl — och de äro derför en fasa för alla trädgårdsmästare. I Enelåna utgör jagten på de vilda kaninerna ett värderadt nöje — här åter är dödandet af dem ett arbete, som måste dyrt betalas. Dödade kaniner utbjudas också å gatorna afverallt för ett pris af 6 pence stycket, och torgen äro, bokstafligen taladt, uppfyllda af detta slags vildt.