Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1869, sida 2

, Samtidigt lossade han skoten, så at han när som helst kuude låta dem gå. Kanoen dansade emellertid som en kort Jupp och ned på vågorna. Sedan de båda vännerna uppnått den punkt, der de beräknade att jakten skulle styra tätt förbi dem, rodde de icke mera, utan sökte att genom sina spadformiga åror hålla den ranka farkosten i jemnvigt och vinkade med de fria armarne på ett sätt, som ej kunde missförstås. Deras bemödanden kröntes snart af framgång. På ett afstånd at ungefär tvåhundra steg lofvade jakten plötsligt upp i vinden, seglen fladdrade och slogo häftigt mot spriskängerna, och inom en minut hade den öfvade Barrow gigat dem. Efter dessa åtgärder gled jakten långsamt framåt mot kanoen, drifven af de vräkande vågorna och vindens svaga tryckning på de gigade seglen. Några kraftiga årtag af Rob och Frolic bragte kanoen hastigt till jaktens sida, der den på några alnars afstånd följde honom. — Roligt att se er, började Barrow samtalet, då jaktens läge tillät honom att egna de nykomna sin uppmärksamhet, — borde ha tänkt på att det just inte är trefligt att lägga bi under så hårdt vader. Säckpiparen besvarade hvarken båtsmannens ord eller den korta helsning Fortis tillropade honom. Hans blickar flögo pröfvande från Fortis till Barrow; under nägra sekunder betraktade han tankfullt den röda vimpeln på toppen af den svigtande masten, och derefter sade han till Barrow med uttrycksfullt allvar: