Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1869, sida 2

lösen för qvittenser m. m. Alt detta är en gammal surdeg, som ingalunda stär i öfrerensstämmelse måd tidens kraf och hrari skyndsam rättelse måste göras, derest Göteborg vill fortfarande bevara sin betydelse såsom exportort. En vigtig roll spela härvid äfven afgifterna för passerandet af Trollhätte kanal. Såsom bekant har denna kanal nu inträdt i det stadium, då öfverskottet utöfver en viss behållning skall lemnas till staten. Detta öfverskott lärer dock numera vara ganska obetydligt, i det kanalbolaget dels företager en mängd arbeten, som förut ej ansetts nödvändiga, dels laborerar under en här af tjenstemän, hvika draga dryga aflöningar, de der numera icke kunna anses utgå ur bolagets, utan ur statens kassa. Bättre vore väl då, att i stället för sådana improduktiva utgifter nedsätta kanalafgisterna. Vi hoppas af statens revisorer för Trollhätte kanal måtte egna denna sak den allvarligaste uppmärksamhet. Men om Göteborgs stad i detta fall ej kan framställa annat än önskningar, så kunna och böra vi, hvad vår egen jernvåg angår, vidtaga de rättelser, som äro ovilkorligt af nöden påkallade. Det är icke längesedan en ledamot af samhället, hr Osc. Dickson, väckte motion om, att staden skulle söka blifva qvitt de rättigheter och skyldigheter, som äro förbundna med hållandet af s. k. jernvåg, på det att den enskilta företagsamheten måtte få tillfälle att ordna sakerna på ett bättre och ändamålsenligare vis. Detta förslag mötte starkt motstånd hos flertalet afjernexportörer, men de torde nu komma att se saken annorlunda. Åtminstone bör man i handling ådagalägga, att det hela kan ställas så,! att den uppoffring Göteborgs stad för jernvågen måste vidkännas, länder vår rörelse till gagn, men ej tvertom. Det är och blir en orimlighet, att under det regeringen icke anser sig kunna öka asgiften till staden å vågfördt jern med ih eller 1 öre pr centner, så uppgår ,,kommissionsarfvodet åt vågens tjenstemän till 2 öre, och ,arbetspengar till 6 öre, allt med en slutsumma i umgälder för jernproducenten af 17 öre. Man bör hoppas, att den nya komite, hvartill denna fråga blifvit öfverlemnad, skall taga allvarsamt itu med denna för Göteborg vigtiga angelägenhet, så att jernvågen, om den skall för stadens räkning vidare bedrifvas, må blifva en inrättning, der en snabb och billig expedition, i förening med behörig noggranhet och säkerhet, uppfyller rörelsens oafvisliga kraf. Tunga och föråldrade former, med ,en här af tjenstemän— såsom man i gär anförde rörande jernvågen — hvilka draga orimligt höga sportelinkomster, passa ) för vår tid i allmänhet och alldraminst här det gäller affärslifvet. Äfven det mest ördelaktiga läge och andra yttre förmåver skola icke kunna skydda en handelsort, der sådana oegentligheter få förblifva störda, från att se en god del af sin röelse afledd i andra riktningar. Och detta lir ej blott en förlust för den staden, itan ock för hela den näringsgren, som ålunda får vidkännas omvägar och bevär, hvilka kunde och borde undvikas. ror ARA HS GtVttGVNS