Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1869, sida 2

efter annan med kikaren spejade öfver den vidsträckta, häftigt upprörda vattenytan. Vid samma tid befunno sig den gamle högländaren och Frolic på den yttersta utskjutande udden, förbi hvilken den hemvändande jakten måste passera för att blifva synlig från den omkring en halftimmas väg derifrån belägna qvarnen. Det var samma ställe, der de båda vännerna hade landat två dagar förut, vid deras återkomst från Mackinaw, samt dolt kanoen bland snåren. Äfven i dag ämnade de synbarligen, oaktadt den häftiga sjögången, bestiga den ranka farkosten, ty de hade dragit fram den från gömstället och lagt den på en punkt af stranden, der den ej kunde nås af bränningarne. De hade ej länge uppehållit sig på den omnämnda udden, då de på afstånd upptäckte jakten, hvilken med fulla segel höll rakt på dem. Den kunde hafva lemnat Mackinaw för en timma sedan, och det var att förutse att det lätta, men fast bygda fartyget skulle, med den gynnsamma och häftiga vinden, efter ännu en timma inträffa vid udden, der det då måste ändra sin kurs från nordost till nordvest. Från det ögonblick jakten blef synbar hade långe Rob och Frolic helt och hållet atbrutit sitt föröfrigt enstafviga samtal. Nästan orörliga spejade de bort mot de båda aflägsna seglen, hvilka sväfvade öfver den gråblå vattenytan och efter hvarje minut tilltogo märkbart i omfång. Seglen vändes än åt höger, än åt venster, men en omläggning, hvilket säckpiparen ännu alltjemt befarade, egde icke rum. Till de båda spejarnes oro framsköt far