Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1869, sida 2

Hitintills har Napoleon III fått ett så-j! dant bevis åt sig utfärdadt, när helst han kallat folket att gifva sig decharge för sin! styrelse. Frågan är blott hvad dessa bevis egentligen bevisa, och den frågan är kinkig att besvara. De oförbätterliga partierna anse dem icke vittnesgilla, och visst j:; är, att man måste känna starka tvifvel i det hänseendet, när man, i stället för att endast räkna valsedlarne och hålla sig till slutresultatet, tager de medel i betrak-. tande, med hvilka detta resultat vunnits. Att lemna en någorlunda fullständig Ä bild af det stora och invecklade politiska maskineri, som kejsardömet applicerat till den allmänna rösträtten, för att reglera den, skulle öfverskrida gränserna för en tidningsuppsats, äfven om fullständiga materialier för en sådan teckning förelåge. Den första punkt, som måste falla i ögonen, är den, att hela den fruktansvärdt stora armn af civile, militäre och kyrklige embetsoch tjenstemän ända uppifrån samhällets högsta spetsar ned till banvaktaren, gendarmen, garde-champtren och belgtramparen äro förbundne aft icke hafva någon annan öfvertygelse än den regeringens program framlägger. Och, ej nog dermed, de äro förbundne att med alla till buds stående medel förmå valmännen att rösta för den af regeringen öppet proklamerade eller hemligt gynnade kandidaten. En maire, som förklarar, att han sjelf vill rösta för regeringen, men vill öfverlemna åt valmännens eget samvete att bestämma, huru de skola rösta, anses ovärdig regeringens förtroende och blir utan vidare omständigheter afsatt. Färska exempel härpå föreligga. Men tjenstemannaarmåen, så stor den är — i ett enda af Paris valdistrikter marscherade för några dagar sedan 1,200 sådane i gendarmuniform till valurnan och nedlade under sin chefs öfverinseende sina valsedlar — är dock en svag minoritet i jemförelse med öfrige valmän. Men i Frankrike finnes inom de bildade klasserna knappt en familj, som ej har en förhoppningsfull son, hvilken vill göra sin framtid på embetsmannabanan. Dertill kräfves hr presektens eller hr underprefektens rekommendation, och denna erhålles icke utan gengåfva. Ordentlig byteshandel bedrifves med röster och rekommendationer. Att alla yrkesmän, alla köpmän och fabrikanter, som hafva eller hoppas på leveransaffärer o. s. v. med staten, rösta på regeringens kandidat följer af sig sjelft. Detsamma gäller om enhvar af de oräkneliga, som åtrå, det röda bandet i knapphålet. Detsamma gäller vidare om hela kommuner, som önska sig någon förmån af staten, och med löften om sådane förmåner, bestående i nya jernvägar, nya vicinalvägar, anslag till hamnrensningar, vattenaftappningar, kanalanläggningar 0. s. v. slösas under valperioden. Lägg dertill, att allt göres för att sprida regeringens valprogrammer och hindra spridningen af oppositionens, och att denna sednare har en ganska kort tid åt sig anslagen för att debattera och agitera, så är åtminstone någon del af den oansvariga personliga regeringens kontinuerliga framgång vid valen förklarad. I år hafva dock dessa medel icke ansetts tillräckliga. De hafva bland annat förstärkts med ett ordentligt organiseradt system för utspridning af falska rykten till provinserna under de sednaste dagarne före valen. Regeringsorganerna i Paris hafva blifvit tryckta i tvenne upplagor af olika innehåll, den ena beräknad för hufvudstaden, den andra för landsorten, och denna sednare innehållande de hemskaste skildringar af det röda spökets återuppenbarelse och de otroligaste historier om de planer revolutionärerna hysa mot den stackars landtbefolkningen. När man icke längre kan öfvertyga denna, att ,le rgime personel är den bästa i verlden, söker man vinna den genom fruktan. Vi hafva icke sett dessa berättelser, men den ingalunda revolutionära ,,Independance belge försäkrar, att de äro ,les plus fantastiques och ,,les plus legendaires; de skulle komma parisarne att skratta, men de äro väl beräknade på att ,,lura bönder. Dessa flygskrifter utdelas i hundratusental, de läggas i hvarje valmans hand. Vederläggningen af de falska ryktena når honom icke eller kommer i hvarje fall för sent. Men detta är icke nog. I år har ett större belopp af statsinkomsterna än någonsin användts till valmäns bestickande. Något dylikt har man aldrig förr sett, skrifver en korrespondent från Paris till nämnda tidning: ,,prefekterna hafva carte blanche, och inrikesministern har för ändamålet blifvit försedd med den vidsträcktaste kredit. , Man frågar sig, heter det vidare, ,,hvarifrån förvaltningen skall taga de härför nödvändiga fonderna, men man