Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1869, sida 2

göra de betydligaste uppoffringar, utan att äfven, i det afgörande ögonblicket, gifva en gynnsam utgång åt hans planer rörande gistermålet med Eva. — Sedan det förnämsta hindret är undanröjdt, tänkte han, — så gär nog det öfriga af sig sjelft. Smärtan öfver en älskares förlust underlättar beslutet, då det handlar om hela familjens väl. Men ha vi blott kommit så långt, så betyder ett par månader förr eller sednare ingenting, och lairden, som gör sin familj föga ära, kan söka sig om efter ett annat hem. Endast emot säckpiparen hyste Whiteleaf ett oöfvervinnerligt misstroende, hvilket ökades af den omständigheten, att den gamle numera så sällan visade sig vid qvarnen och plötsligt tycktes hafva blifvit fullkomligt likgiltig för det inflytande, som han brukade utöfva på mrs Mac Ivors beslut. Han hoppades emellertid att genom ett förekommande ingående på hans underliga ider småningom besegra den gamle högländarens fördomar, och tröstade sig dermed, att gubben i värsta fall ej kunde hafva lång tid qvar att lefva. Barrows uppdrag att hemta den på Mackinaw dröjande gästen hörde han visserligen med hemlig oro, men det hindrade honom ej att öppet yttra sin glädje öfver att personligen få lära känna den unge fremlingen, om hvilken han redan hade hört så mycket godt. Men hans själsspänning ökades allt mera under dagens lop; och uppnådde slutligen en så hög grad, att han, under den sista hälften af eftermiddagen, knappt lemnade det utåt sjön belägna gafvelfönstret, hvarifrån han tid