Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1869, sida 2

Göteborg den 27 Maj. De i Frankrike pågående valen till en ny uppsättning af ledamöter ilagstiftande församlingen följas af den europeiska pressen med all den uppmärksamhet som ett skådespel af på en gång dramatiskt intresse och stor politisk betydelse är egnadt att framkalla. Frankrike är det enda land och Napoleon III:s regering den enda epok i historien, som erbjuder den besynnerliga anblicken af en oansvarig personlig regering, hvilande på grundvalen af den mest vidsträckta rösträtt. Den förra statsmagten, den personliga regeringen, har till sitt förfogande det mest centraliserade embetsmannaväsen, som uppslukat allt hvad Frankrikes provinser, städer och landtkommuner fordom egde af sjelfstyrande magt; regenten är dessutom chef för armen, som har att lyda honom och ingen annan och som han städse kan använda vare sig för utländska krig eller för att upprätthålla lugnet inom landets egna gränser. Genom ett egendomligt system för budgetens uppgörande förfogar han slutligen äfven öfver landets skattemedel, ty lagstiftande församlingen uppgör blott konturerna för dessas användning, och någon verklig kontroll öfver den hvarken eger rum eller kan ega rum under nuvarande förhållanden. Men ju starkare denna regeringsmagt är, desto mer måste den i ett sådant land som Frankrike vara i behof af ett ojäfvigt bevis för sin rätt att existera. Detta bevis erhåller hon genom att tid efter annan, enligt den af systemets skapare sjelf fastställda ordningen, vädja till allmänna rösträtten. Det är icke längre några gynnade klasser inom befolkningen, som då samlas kring valurnorna; det är nationen, det är folket sjelft. Valmännen räknas i millioner. Desto kraftigare, desto ovederläggligare kan då ock den allenastyrande suveränen, om valen utfallit i hans systems anda, hänvisa till dessa såsom uttryck af nationens förtroende till hans person och dess gillande af hans regeringshandlingar. Med detta bevis i handen står han trygg. Partierna, dessa qvarlefvor af utdömda systemer eller dessa för oklara framtidsidealer svärmande brödraskap, måste inför honom om icke förstummas — ty det är svårt att bringa dem till tystnad — så dock känna sig förlamade, ty valen hafva ådagalagt, att han är nationens man.