Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1869, sida 2

dande kula, och att hans ansigte blef likblekt, allt detta märkte Dougal ej under sina gyldene drömmar. — Och sedan san tagit dessa tusen dollars, så vet jag nog hvart jag skall vända mig för att få mera, fortfor han i sina betraktelser. — De äro inte der, sade Mac Ivor plötsligt och nästan tonlöst, i det han stannade vid en krökning af floden, och tillika stack han sin hand långsamt inom sin halföppnade väst. — Hvem? frågade Dougal, som vid dessa ord väcktes ur sina drömmar. — Hvilka andra än Rob och Frolic? -Då måste vi söka dem någon annan stans, sade Dougal buttert och tillika riktade han sina blickar fast på lairden, som hade vändt sig till hälften mot honom. Uttrycket i Mac Ivors ansigte tycktes öfverraska honom, och ofrivilligt lyftade ban foten för att taga ett steg tillbaka. — Se der äro de! utropade Mac Ivor med hes röst och pekade med den i hans venstra hand befintliga käppen uppför loden. Dougal följde mekaniskt med ögonen len antydda riktningen, men samtidigt or Mac Ivors hand fram undan västen; tt ögonblick glittrade en bredbladig bovieknif i solskenet, och innan Dougal, om insåg den förskräckliga faran, kunde pringa tillbaka, begrofs den skarpa klinzan ända till fästet i hans bröst. — Sonny! utropade Dougal med ett örfärligt uttryck, och hans ögon framrängde ur sina hålor, medan han fattade mkring Mac Ivors handlofve. Men hans jättestyrka var bruten och ans fingrar släppte maktlösa sitt tag.