Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1869, sida 2

stora minnen republikanska, och har republikens försall icke varit detsamma som Italiens förfall? Uppständelsens timma står dock nu för dörren, och de makthafvandes undergång är nära. De sjelfva veta bäst besked derom, och i den uppdiktade sammansvärjningen spårar man deras fruktan. Till slutet förklarar Mazzini, att om han än anser ett sådant försök förhastadt, skall han dock begagna det gynnsamma tillfället att störta den nuvarande regeringen. I afseende på förvisningen yttrar han: , Hvarföre önsken I bortjaga mig från Schweiz? Har Schweiz någonsin fordrat af Eder, att I på grund af fruktan för någon monarkisk propaganda skullen förvisa någon person från Edert land? RYSSLAND. Furst Wladimir Feodorowich Odoievsky, som för icke längesedan afled i Moskwa, och som var född i början af detta århundrade, var den siste representanten at den äldre grenen utaf Rurik I:s atkomlingar. Han hade ända från ungdomen offrat sig för filantropiska sträfvanden och åt det litterära lifvet, samt blef äfven en populär skribent. Primogenituren bland de familjer, som härstamma från det ryska kejsardömets stiftare, tillhör nu furst Alexander Kotzoft-Massalsky, och secondogenituren representeras af furstarne Gortschakofl. Familjen Gortschakoff har — utom den bekante politikern, kejsardömets kansler — flera celebriteter att supprvisa, specielt skalden furst Dimitry Petrowich, som från år 1828 utmärkt sig si krigen mot turkarne, samt furst Michel, hvilken författat en krigssång, som — med musik af Lwoff — blifvit rysk natio:WQW02:re: wa F2TÄMMP)R Me I Mar aAaAn lt c 1 1 — ww nalsång. ö AMERIKA. Den 19 dennes har — som vi förut somnämnt — den nye ambassadören för Förenta Staterna i London, Motley, anträdt sin resa till Europa, och samma dag har Reverdy Johnson, hans företrädare på nämnde post, begifvit sig till Southampton för att återvända till Baltimore. Borgmästaren i Southampton hade, på uppdrag af kommunalstyrelsen, inbjudit Johnson till en afskedsbankett. I den skrifvelse, deri inbjudningen antogs, yttrade Johnson, att han ända från sin ankomst till England hade gjort allt för att åstadkomma ett vänskapligt förhållande mellan Förenta Staterna och England. ,Jag har skäl att tro — tillägger han med sin vanliga sjelfförsigt — det jag icke varit utan gagn häruti. Under de sednaste dagarne har man visserligen, på grund af en del omständigheter, kunnat hysa farhågor för en beklaglig olycka: ett krig mellan de tvenne länderna. Men jag är glad att se, det denna fruktan redan är aflägsnad. Jag återvänder till mitt fädernesland med den öfvertygelsen, att det goda förhållandet de begge länderna emellan icke skall blifva atbrutet, utan tvertom skall blifva ännu fastare än förut. Och denna uppfattning af förhållandena delas äfven på andra håll. Så heter det i en korrespondens till ,,Indep. belge: ,Att Alabamafrågan börjar taga en fredlig vändning bekräftas nu äfven af depecher från Newyork och af åtskilliga engelska och amerikanska tidningar. Det omslag, som skett i Washington i moderat riktning, kan icke längre betviflas. Man är i London ötvertygad om, att presidenten Grant icke har i sinnet att framställa denna angelägenhet i kongressens nuvarande session, utan att han skall lemna den allmänna opinionen tid att lugna sig. Alabamafrågan är så långt ifrån att gifva utsigt åt en sammandrabbning, — såsom det för några dagar sedan påstods — att de amerikanska tidningarne tvertom nu äro eniga om, att det i detta afseende är ingenting att frukta. De förklara, att Förenta Staternas nye ambassadör i London icke har speciella instruktioner om, huru denna differens skall afgöras, samt att ingen medlem af administrationen fruktar för några allvarsamma följder utaf Alabamatraktatens förkastande af senaten i Washington. De bittra talen i nämnde senat mot England ha fått ett säkerligen ganska opåräknadt svar i Canadas lagstiftande församling, der en mamstående medlem, Galt, under allmänt bifall yttrade, att Canada ingalunda ville införlifvas i den stora nordamerikanska unionen, och tillade, att Canada kunde framställa liknande anspråk på Förenta Staterna med anledning af feniernas anfall på det canadiska området. De förra ryktena om, att det i Canada hystes planer om lösryckandet från moderlandet samt bildandet af en republik och anslutning till Föreuta Staterna, synas således icke varit sanna. Detsamma gäller måhända i grunden äfven om Nya Skottland, der det förlidet år rådde mycken