Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1869, sida 1

AAAiii 0 RT hvaraf ett i ryggen och ett i bröstet invid hjertat Jon Andersson synes hafva blifvit sårad af Winters skyddsvakt. Emellertid vet hvarken kronofogden Winter eller löjtnant Schöning någonting att om sabelhugg och bajonettstygn uti sina rapporter förmäla. I en senare rapport, afgifven öfver en vecka efter uppträdet, åberopar kronofogden endast en uppgift af länsmannen Malmqvist, enligt hvilken blott åtta personer blifvit sårade. Åtskilliga förmodanden, som icke visat sig sanna, hafva ock i rapporten intagits och vanställa berättelsen. Sålunda säges, att kronofogden Winter skulle hafva blifvit öfverfallen, och beskrifves detta öfverfall i senare rapporten hafva bestått i en knuffning eller slag i ryggen. Kronofogden har således ej sett, huru detta tillfogats, och att kalla en i trängsel erhållen knuffning, som tilll. och med lätteligen genom våda kan hafva tillkommit och som i öfrigt icke af något fortfarande hot eller våld åtföljts, tör öfverfall, är utan tvifvel lösligt och öfverdrifvet; i öfrigt har ingen af oss eller någon af de talrika personer, som vi tillfrågat och af lvilka flere då våldet skulle hafva skett vistats i hr kronofogdens omedelbara närhet, sett ens denna knuffning eller att han ,,tumlat ett stycke framåt. Vi kunna alltså ej sätta tro till denna hittills obestyrkta och helt och hållet osannolika uppgift. Deremot skall, men först sedan hr kronofogden begått flera våldsamheter, någon person sökt hålla honom tillbaka, men blifvit tillbakastött. Hr kronofogden uppgifver vidare, att hans skott varit laddade endast med fem hagel; denna uppgift är bevisligen osann; skotten hafva haft långt starkare laddning. Skäl finnas ock, såsom ofvan nämnts, ehuru ännu icke ledande till någon visshet, att antaga, det hr kronofogden aflossat det kulskott, som genomborrat Anders Erssons ben. Äfven förmäler sig hr kronofogden bafva hört, att truppens skjutning tillkommit deraf att ,,några af folket skola hafva försökt att från en soldat bemäktiga sig hans gevär, då ett skott troligen af våda afbrunnit och förorsakat att sex eller sju soldater genast aflossade sina gevärSåsom åsyna vittnen till denna tilldragelse uppgifvas fabrikör Dedering och handlanden Fredin. Hr Dedering är icke anträffad, men handlanden Fredin och alla öfriga tillfrågade hafva hvarken sett eller hört omtalas detta uppträde. Det synes i öfrigt högst osannolikt, att soldater inom disciplinerad trupp skulle afskjuta skarpladde skott utan erhållet komraando, helst löjtnant Schöning i sin rapport förklarat, att truppen icke gifvit anledning till någon grundad anmärkning. Uppgiften synes också svårligen vara förenlig med den berättelse om skjutningen, som i löjtnant Schönings rapport förekommer, helst det är otvifvelaktigt, att, om soldater utan tillsägelse eller kommando lossat skarpa skott, löjtnanten genast eller åtminstone innan afgifvande af rapport rörande händelsen, skulle gjort sig underrättad om anledningen till ett sådant groft tjenstefel. Vi kunna alltså ej sätta tro till denna händelse. Hr kronofogden förmäler vidare, att personer nattetid hafva inträngt i handlanden Igglunds fahus och fällt hotelser emot hr kronofogden. Detta är alldeles osannt. Hr Igglund, som ej eger något fåhus, uppgifver att sådant intrång eller hot icke heller i någon annan hans lokal egt rum. I högsta grad vilseledande äro också hr kronofogdens uppgifter rörande folkets uppförande; mena om detta mera här nedan. Vi bafva härmed sökt ådagalägga otillförlitligheten af de afgifna rapporterna; men innan vi öfvergå till berättelsen om de tilldragelser, rörande hvilka vi påkalla undersökning, måste vi förut beröra ännu ett annat förhållande. Inom Skärstrads by af Jerfsö socken har sedan längre tid tillbaka i December och Mars månader plägat hållas marknader med varuutbyte och liqvider emellan köpmän och handtverkare från Hudiksvall och i viss mån Söderhamn samt allmogen dels från orten dels från Herjeådalen, Jemtland och vissa socknar i Dalarne älvensom handlande allmoge från Norge. Då det emellertid varit en länge öfver hela riket öfverklagad med marknader förknippad olägenhet, att i följd af det tillfå liga sammanströmmandet af folk från flere håll superi, oordningar och ofta våldsamheter plägat inträffa, har en för marknader ogynnsam mening börjat uppstå och inom Gefleborgs län förorsakat beslut om deras aflysning; men på åtskilliga orter, hvaribland Skärstrads by, hafva s. k. liqvidationsmöten trädt i stället, vare sig af behofvet påkallade eller ej, och, då med desamma ungefär samma rörelse och samma olägenheter naturligen varit förenade, äfven blifvit motarbetade. Om nyttan eller skadan af dylika möten är öfvervägande, derom hysa olika partier stridiga åsigter, hvilkas befogenhet här ej behöfver utredas, hvaremot vi velat påpeka dessa förhållanden, enär hr kronofogden Winter, som för några månader sedan tillträdde sin plats härstädes, måhända med afseende nog uteslutande fästadt vid ordningsmaktens intresse, i ord och handling ådagalagt en bestämd föresats att förhindra dylika möten. Skärstrads marknadsplats, hvaröfver vi bifogat en af kommissionslandtmätaren R. Hedlund efter okulär besigtning och distansernas uppstegning uppgjord karta, består egentligen af eu lång, krokig och smal gata af omkring 500 alnars längd. Största bredden är 10 alnar, men i allmänhet mindre ända till 7 alnar, ja till och med på ett ställe 6 alnar. Genom vid tillfället här och der å ömse sidor framslagna ståndsdiskar, bodtrappor och dylikt var gatans bredd ytterligare minskad med en eller ett par alnar, så att medelbredden vid tillfället öfverhufvudtaget kan antagas till omkring 7 alnar. Gatan är å ömse sidor omgifven af stånd, byggnader och plank med endast några få smala ykågar och går hufvudsakligen i riktning åt norr och söder. Ungefär midt på densammas längd utbreder sig på östra sidan med stark sluttning österut eller från gatan en öppen mindre plats det s. k. torget. Nedanför tillstöter undertecknads, Silens s. k. nedre gård (se å kartan litt. f.); ofvanför torget eller vester om landsvägen eller s. k. gatan ligger min öfre gård, der högvakten befanns. Under föregående marknader och liqvidationsmöten i Skärstrads by har man sökt att upprätthålla ordningen dels genom kronobetjeningens medverkan och dels genom af byamännen sjelfva bekostad vaktgöring, så anordnad, att ständigt 8 man patrullerat. En gång efter det å föregående marknad ett våldsamt uppträde egt rum, påkallade d. v. kronofogden en militärstyrka af 25 man, I hvilken dock icke behöfde anlitas, och för hvilken I han efter härom yppad tvist förpligtades bestrida kostnaderna. Då den 16 törliden Mars månad ett ldvidationsmöte börjades, hade kronofogden Winter till detsamma reqvirerat en militärstyrka af 50 man; jemväl åtskilliga af socknens kommunalnämnd voro närvarande och tillsågo att ordning skulle iakttagas. Kronofogden Winter med kronobetjening samt flere från andra orter tillkallade länsmän i voro jemväl å platsen. Byamännen höllo äfven I vakt. Sträng kontroll till förekommande af lönnkrögeri egde äfven å kommunens sida rum. Erligt de upplysningar, som af alla de talrika ersoner, hvilka härom tillfrågats, vunnits, förekommo inga nämnvärda oordningar å folkets sida; en och annan rusig person tillvaratogs, men öfver hufvud iakttogs en vid marknadstillfällen sällspord ordning och nykterhet. Icke desto mindre fann hr kronofogden redan första dagen tillständigt att ingå uti i ett rum i handlanden Igglunds hus, der mat törsaldes af en vid namn Hallberg. och att