Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1869, sida 1

ATHODÖRUIIIITUII HAMT (411 UU VI AVIS VEN att nämnde arvode skall uppgå till 3 Spdr dagligen, så länge en representant uppehåller sig vid storthinget, dock skall sådant arvode icke för något lagtima storthing öfverstiga 350 Spdr. Oroligh eterna i Skärstrad. Aftonbladet har erhållit följande teleram: HUDIKSVALL den 11 Maj, kl. 2,45, ankom kl. 5,50. Ransakningen rörande oroligheterna i Skärstrad förevar den 7 och 8 dennes vid häradsrätten i Jerfsö. På ordinarie domhafyandens begäran var särskild domare förordnad, nemligen vice häradshöfdingen Westrin. Såsom justitiekanslerens ombud öfvervar vice häradshöfdingen Christierson ransakningen, hvarvid kronofogden Winter, löjtnant Schöning och flere bland undertecknarne af anklagelseskriften voro tillstädes. Ensamt kronofogden hade inkallat vittnen, hvilka, till antalet 32 blefvo afhörda. På grund såväl af dessas intyg, som Winters egna erkännanden, ställde, efter ransakningens slut, justitiekanslerens ombud Winter under tilltal för olagligt anordnande af väpnad styrkas användning och för förgripelser af Winter sjelf begångna mot person och personlig frihet. Målet kommer att fortsättas den 2 Juni. li Den i telegrammet omnämnda ankla-J gelseskriften har, enligt samma tidning, följande lydelse: 1 Till hr Justitiekanslern. Undertecknade, hvilka den 18 sistlidne Mars tillika med andra personer blifvit under ett il? Jerfsö socken Skärstrads by pågående s. k. liqvidationsmöte å allmän landsväg och öppna platser li utan någon å vår sida gifven anledning mer och mindre svårt sårade, dels at hr kronofogden H. R. Winter sjelf såväl med skarpladdade skott som l, med lifsfarligt tillhygge och dels på hr kronofogdens föranledande af tillkallad militär med sabel, bajonett och gevärskolfvar, äfvensom undertecknad ; Siln, som af hr kronofogden blifvit utan minsta förskyllan vid samma tillfälle olagligen häktad, så härmed till hr justitiekanslerns allvarliga beifran anmäla dessa af hr kronofogden under full tjensteutöfning begångna våldsamheter. Vi nödgas härvid först anmärka, att de tvenne af kronofogden Winter afgifna rapporterna äfvensom den af löjtnanten Schöning äro genom ofullständighet i högsta grad vilseledande. Vi skola framdeles i flera punkter påvisa och styrka detta förhållande, men vilja redan här anmärka följande: Kronofogden uppgifver: att ,, omkring 7 å 8 skarpa skott aflossades med den påföljd, att en lindrigt sårades i benet och, såsom det säges, två andra likaledes sårades, dock ej farligt, och att han till sitt försvar använde en revolver, hvarmed han aflossade fyra med hagel laddade skott, dock utan att någon veterligen ) skadadesHärmed må jemföras, hvad löjtnanten Schöning ; S 1 1 förmäler, nemligen: att ,en person fått benet genomskjutet ofvanom knäet ; ; att ,tvenne andra skola blifvit lindrigt sårade ill benet; att ,väl några kolfstötar utdelats, men att honom veterligen ingen blifvit sårad af bajonett. Begge rapporterna öfverensstämma deruti, att de icke omnämna eller synas afveta mera än tre personer, som skulle vara sårade; det verkliga förhållandet är, att sex gånger så många, eller aderton, hvaraf en till namnet okänd, samt antagligen äfven andra okända, till aflägsnare orter strax afresta, personer äro sårade. Hr kronofogden uppgifver, att ingen veterligen skadats af hans fyra skott. Verkliga förhållandet är: att trenne af skotten träffat följande personer, nemligen: Torparen Jon Jonsson i Kallunga och förre s gardisten Persson i Snåre, begge träffade i hufvudet, samt Olof Persson i Norrvåga, träftad i benet. En fullt trovärdig person uppgifver, hvad ock andra omständigheter synas gifva vid handen, att äfven det skott med kula, som i rapporten omför-mäles hafva träffat Anders Ersson i benet, skulle vara af hr kronofogden afskjutet. l Hr kronofogden förtiger vidare helt och hållet, att han sjelf sårat ej mindre än fem personer, nemligen: i Bondesonen Jon Jonsson i Kåssjö i hufvudet med flera slag; . gamle handlanden Per Andersson i Söljestad med minst tvenne slag, likaledes i hufvudet; l bonden Eric Olsson i Sörvåga med flera slag i hufvudet; . i ynglingen Per Hansson i Vestra Skärstrad flera slag, hvar obekant; f. husmannen Anders Jonsson i Norrvåga slag bak i nacken. Alla dessa högst våldsamma slag tilldelades med revolvern. Vid några af dem hade blod ögonblickligen utfrustat, och hade åtminstone sex bland de af hr Winter sårade och skjutne blifvit sanslösa och af dem fem genast stupat å platsen. Vidare erhöllo Bonden Per Andersson i Myra och tvenne jemtlänningar, sysselsatta med inpackning af sina varor, slag i hufvudet med kolf, så att alla genast började blöda ymnigt. Den ene jemtlapningens namn är ännu okändt, den andre Henrik Henriksson i Mattmar blef mycket svårt skadad. Per Andersson i Myra slogs genast till marken och tilldelades derefter, liggande och blödande, ytterligare tvenne kolfstötar. Dessa sistnämnda trenne misshandlades i hr kronofogden Winters närvaro, om icke på hans befallning, af de tvenne soldater, hvilka utgjorde hans betåckning och stodo under hans befäl. Äfven om dessa sårade har hr kronofogden i sin rapport intet att förmäla. oo öjtnant Schöning synes ej heller i sin rapport ega någon vetskap derom, att flera personer stupat sanslösa, slagna af hr kronofogden och hans soldater, eller någon person blifvit skjuten i hufvudet. Förenämnde Per Hansson och förre gardisten Persson hafva emellertid sanslösa blifvit uppburna till och nedlagde å högvakten, hvadan krönofogsdens och löjtnantens okunnighet om nämnde personers skador synes än oförklarligare. Af underlöjtnant Tengzelius blef torparesonen olof Olsson i Öjie. huggen med sabel i hufvudet, så att hufvudskälen blottats, samt Drängen Erik Dahlberg i Käåssjö och bonden Hans Hansson i Kässjö likaledes med sabel huggna si butvudet. Å alla tre hafva sären genomträngt t! hufvudsvålen. . Hans Hansson höggs äfven öfver -hågra handen. t Med bajonett äro sårade . Husmannen Lars Larsson i Skärstrad, lindrigt; nämndemanssonen Per Ersson i Säljestad (skadans 343 ach Hhetvdelse hittills okänd). samt f. drän