Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1869, sida 2

ska och preussiska pressen om grefve Bismarcks not af den 20 Juli 1866 är på väg att utdö, har ,, Neue freie Presse öppnat en ny batalj med sina kolleger i Preussen med en ganska intressant artikel, intagen i nämnde tidning den 8 dennes. Det är på afstånd icke lätt att afgöra, huru mycket af dess innehåll, som öfverensstämmer med verkligheten, och huru mycket, som måste räknas till de politiska kannstöperierna, hvilkas egentliga ändamål är att reta hatade motståndare; men denna artikel förtjenar dock att omnämnas som ett nytt bevis på den utpreglade bitterheten i förhållandet mellan Österrike och Preussen. ,Under någon tid — skrifver , Neue freie Presse — har man hört talas om en hemlighetsfull sammansvärjning, som skulle förefinnas i alla delar af Italien. Det synes emellertid, att regeringen öfverdref förhållandena för att rättfärdiga sina stränga åtgärder. Revolutionsspöket försvann utan att efterlemna några märkbara spår, och är nu nästan förgätet. Men kort derefter inlemnade kabinettet Menabrea sin dimission, och ett nytt kabinett bildades af idel konservativa män (:). Samtidigt begärde italienska regeringen, att förbundsrådet i Schweiz skulle utvisa agitatorn Mazzini, hvilken begäran blef uppfylld med sådant tillmötesgående, att man förvisade honom icke blott från de italienska gränskantonerna, utan äfven från andra kantoner. Dessa händelser stå så tillvida i sammanhang med hvarandra, som de härröra från samma orsak. Till en del skyller man denna vändning i den italienska politiken på de konservativa, hvilka äro starkt representerade vid italienska hofvet, likasom vid alla andra hof. Men den egentlige upphofsmannen till, att tyglarne nu hållas styfvare i Florens, är Preussen. Detta måste emellertid icke förstås så, som om den preussiska regeringen hade förordat sin egen , personliga styrelse till efterföljd i Florens. Huru konservativt än grefve Bismarck kan uppträda mot den preussiska deputeradekammaren och det nordtyska parlamentet, förstår han dock lika väl som furst Gortschakoff att i utlandet drifva revolutionär politik. Hela verlden vet, att grefve Usedom stod på mycket intim fot med det mazzinistiska partiet och mottog , misstänkta personer i sitt ambassadhotell. Den preussiska politikens ögonskenliga afsigt att utöfva en påtryckning på regeringen i Florens med tillbjelp af aktionspartiet har närmat Österrike och Italien till hvarandra och bestämt dessa tvenne makters ställning till hvarandra under den sednaste tiden. Vi hafva från Florens mottagit en mängd pikanta underrättelser, hvilkas väsendtliga innehåll är följande: Kort ester den luxemburgska affären jöreslog preussiska regeringen ånyo en allians med Italien, hvilken sistnämnde makt skulle, om ett krig utbröt mellan Frankrike och Preussen, genast angripa Österrike för att sålunda beröfva kejsar Napoleon ,hans reserv. Till gengäld lofvade man Italien Trentino, Istrien, Triest och Dalmatien. Efteråt påstodo korrespondenser, att den preussiske krigsministerns resa förlidet år till Lugano icke hade annat ändamål än att underhandla med Mazzini. Herr v. Roon ställde en million thaler till det italienska revolutionspartiets disposition, och af denna summa fick Kossuth 600,000 till värfningar och upprättande af vapendepoter i Rumänien under Bratianos segid. Samtidigt härmed inträffade en besynnerlig depesch från Bukharest, som gick ut på, att det italienska aktionspartiet hade köpt ett gods i Wallachiet, hvarifrån en expedition till Turkiet skulle organiseras. I det vi återgifva dessa meddelanden, uttala vi den förhoppning, att de måtte visa sig osanna. Men den italienska regeringen synes anse deras innehåll som verkliga fakta. Att den fordrat Mazzinis förvisning från Schweiz är under dessa omständigheter lätt att förstå och ursäktligt; men det är lett stort misstag af detrepublikanska förbundsrådet, att det samtyckt härtill mot en republikan, en sjuk gubbe, som vill andas sitt hemlands luft och höra sitt modersmål talas. Det finnes blott en ursäkt för förbundsrådet, nemligen den, att man i Bern tror sig känna Mazzinis förbindelse med preussiska regeringen. FRANKRIKE. DOm de förestående valen yttrar sig (Mem. dipl. på följande sätt: . De val, som nu förestå, skola endast i ringa grac likna 1863 års val och skola helt säkert icke er ll hinda den ringaste likhet med valen 1852 och